1 Krönikeboken
21 Och Satan* trädde sedan upp mot Israel och eggade+ David till att räkna Israel. 2 Då sade David till Joab+ och anförarna för folket: ”Gå och räkna+ Israel från Beershẹba+ till Dan+ och kom med resultatet till mig, så att jag får veta deras antal.”+ 3 Men Joab sade: ”Må Jehova foga hundra gånger så många till sitt folk som de är.+ Min herre kung, tillhör de inte allesammans min herre som tjänare? Varför begär min herre detta?+ Varför skulle han bli orsak till skuld för Israel?”
4 Men kungens ord+ segrade över Joab, så att Joab drog ut+ och färdades genom hela Israel, och sedan kom han till Jerusalem.+ 5 Joab uppgav nu för David antalet räknade vid mönstringen av folket; och hela Israel utgjorde en miljon* ett hundra tusen män beväpnade med svärd+ och Juda 470 000 män beväpnade med svärd. 6 Men Levi+ och Benjamin mönstrade han inte bland dem,+ för kungens ord var avskyvärt för Joab.
7 Nu var detta ont i den sanne Gudens ögon,+ och han slog Israel. 8 Då sade David till den sanne Guden: ”Jag har begått en svår synd+ genom att jag har gjort detta. Och nu, det ber jag dig, förlåt din tjänares missgärning,+ för jag har handlat mycket dåraktigt.”+ 9 Och Jehova talade till Gad,+ Davids synskådare,+ och sade: 10 ”Gå och tala till David och säg: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Tre ting förelägger jag dig.+ Välj åt dig ett av dem, så skall jag göra det mot dig.”’”+ 11 Så gick Gad in till David+ och sade till honom: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Gör ditt val: 12 antingen tre år med hungersnöd,+ eller tre månader då du rycks bort inför dina motståndare+ och dina fienders svärd hinner upp dig, eller tre dagar med Jehovas svärd,+ ja pest,+ i landet, i det att Jehovas ängel bringar fördärv+ inom hela Israels område.’ Och avgör nu vad jag skall svara honom som har sänt mig.” 13 Då sade David till Gad: ”Jag är svårt trängd. Låt mig falla i Jehovas hand,+ det ber jag, för hans barmhärtighet är stor;+ men låt mig inte falla i människors hand.”+
14 Då lät Jehova en pest+ komma i Israel, och 70 000 personer av Israel dog.+ 15 Och den sanne Guden sände en ängel till Jerusalem för att fördärva staden.+ Men så snart han började vålla fördärv, såg Jehova det och kände ånger över olyckan+ och sade till ängeln som vållade fördärv: ”Det är nog!+ Låt nu din hand sjunka.” Jehovas ängel stod då strax intill jebusén+ Ornans* tröskplats.+
16 När David lyfte upp sina ögon, fick han se Jehovas ängel+ stå mellan jorden och himlen med draget svärd+ i sin hand, uträckt mot Jerusalem; och David och de äldste, klädda i säckväv,+ föll genast ner på sina ansikten.+ 17 Och David sade till den sanne Guden: ”Var det inte jag som sade att man skulle räkna folket, och är det inte jag* som har syndat och otvivelaktigt har handlat illa?+ Men dessa får+ – vad har de gjort? Jehova, min Gud, jag ber dig, låt din hand komma över mig och min fars hus, men inte över ditt folk,+ som en hemsökelse.”
18 Och Jehovas ängel sade till Gad+ att han skulle säga till David att David skulle gå upp och resa ett altare åt Jehova på jebusén Ornans tröskplats.+ 19 Då gick David upp, i enlighet med det ord som Gad hade talat i Jehovas namn.+ 20 Under tiden vände sig Ornan+ om och såg ängeln, och hans fyra söner som var med honom gömde sig. Ornan höll på att tröska vete. 21 När David kom fram till Ornan, tittade Ornan upp och fick syn på David+ och gick ut från tröskplatsen och böjde sig ner för David med ansiktet mot jorden. 22 Och David sade till Ornan: ”Ge mig stället med tröskplatsen, så att jag kan bygga ett altare åt Jehova på den. Ge mig den+ mot full betalning,+ så att hemsökelsen+ över folket kan hejdas.” 23 Men Ornan sade till David: ”Ta den,+ och må min herre kungen göra vad han finner för gott. Se, jag ger nötkreaturen+ till brännoffer och trösksläden+ till ved+ och vetet till sädesoffer. Alltsammans ger jag.”+
24 Men kung David sade till Ornan: ”Nej, jag skall absolut köpa det mot full betalning,+ för jag skall inte frambära det som är ditt åt Jehova och offra brännoffer som inte kostar något.” 25 David gav så Ornan 600 siklar* guld efter vikt för platsen.+ 26 Där byggde David sedan ett altare+ åt Jehova och offrade brännoffer och gemenskapsoffer, och han ropade till Jehova,+ som då svarade honom med eld+ från himlen över brännoffersaltaret. 27 Och på Jehovas befallning stack ängeln+ tillbaka sitt svärd i skidan. 28 Vid den tiden, när David såg att Jehova hade svarat honom på jebusén Ornans tröskplats, fortsatte han att offra där.+ 29 Men Jehovas tältboning, som Mose hade gjort i vildmarken, och brännoffersaltaret var vid den tiden på offerhöjden i Gịbeon.+ 30 Men David hade inte kunnat gå fram inför det för att rådfråga Gud,* ty han hade varit förfärad+ för Jehovas ängels svärd.