Klagovisorna
א [’Ạlef]
ב [Bēth]
2 Sions dyrbara söner,+ de som vägdes mot luttrat guld* –
ack, de har räknats som stora lerkrukor, verk av en krukmakares händer!+
ג [Gịmel]
3 Till och med schakaler räcker fram juvret. De ger sina ungar di.
Dottern mitt folk har blivit grym;+ hon liknar strutsar i vildmarken.+
ד [Dạleth]
4 Dibarnets tunga klibbar vid gommen av törst.+
Barn ber om bröd.+ Det finns ingen som delar ut det åt dem.+
ה [He’]
5 De som åt läckerheter har slagits med häpnad på gatorna.+
De som blev uppfostrade i scharlakan+ måste omfamna askhögar.+
ו [Waw]
6 Och straffet för dottern mitt folks missgärning blir större än straffet för Sodoms synd,+
staden som omstörtades på ett ögonblick och som inga hjälpande händer sträcktes ut mot.+
ז [Zạjin]
7 Hennes nasirer+ var renare än snö;+ de var vitare än mjölk.
Ja, de var rödare+ än koraller; deras glans var som safiren.+
ח [Chēth]
8 Mörkare än svart har deras utseende blivit. De blir inte igenkända på gatorna.+
Huden har skrumpnat på deras ben.+ Den har blivit torr som trä.
ט [Tēth]
9 Bättre var det för dem som stupade för svärd+ än för dem som stupade av svält,+
eftersom dessa tynar bort,* genomborrade av brist på gröda från det öppna fältet.
י [Jōdh]
10 Med egna händer har medlidsamma kvinnor kokat sina barn.+
De blev som tröstebröd för dem under dottern mitt folks sammanbrott.+
כ [Kaf]
11 Jehova har tömt ut sitt raseri.+ Han har öst ut sin brinnande vrede.+
Och han tänder i Sion en eld, som förtär hennes grundvalar.+
ל [Lạmedh]
12 Ingen av jordens kungar, ingen av det fruktbara landets* invånare, hade trott+
att motståndaren och fienden skulle komma in genom Jerusalems portar.+
מ [Mem]
13 På grund av hennes profeters synder, hennes prästers missgärningar,+
var det några i hennes mitt som utgöt rättfärdigas blod.+
נ [Nun]
14 De har irrat omkring som blinda+ på gatorna.+ De har blivit fläckade av blod,+
så att ingen kan röra vid deras kläder.+
ס [Sạmekh]
15 ”Ur vägen! Oren!”+ har man ropat till dem. ”Ur vägen! Ur vägen! Vidrör inte!”+
Ty de blev hemlösa,+ ja, de irrade omkring.+ Man sade bland nationerna: ”De får inte mer bo här som främlingar.+
פ [Pe’]
16 Jehovas ansikte har skingrat dem.+ Han skall inte mer se på dem.+
Ingen hänsyn visar man för prästerna,+ ingen ynnest mot de gamla männen.”+
ע [‛Ạjin]
17 Medan vi ännu är till, blir våra ögon trötta av att förgäves spana efter hjälp åt oss.+
Under vårt spanande har vi spanat efter en nation som inte kan ge räddning.+
צ [Tsadhẹ̄]
18 Man lurar på våra steg,+ så att ingen går på våra torg.
Vårt slut har närmat sig. Våra dagar har fullbordats, ty vårt slut har kommit.+
ק [Qōf]
19 Våra förföljare var snabbare än himlens örnar.+
På bergen förföljde de oss häftigt.+ I vildmarken låg de på lur för oss.+
ר [Rēsh]
20 Våra näsborrars andedräkt,*+ Jehovas smorde,*+ blev fångad i deras stora grop,+
han om vilken vi sade: ”I hans skugga+ skall vi leva bland nationerna.”+
ש [Sin]
21 Jubla och gläd dig,+ du dotter Edom,+ du som bor i landet Us.+
Också till dig skall bägaren* komma.+ Du skall bli drucken och visa dig naken.+
ת [Taw]