Domarboken
5 Och på den dagen sjöng Debora+ och Barak,+ Abịnoams son,+ denna sång:+
2 ”För att man i Israel lät håret hänga löst för krig,
för att folket frivilligt erbjöd sig+
– välsigna Jehova.+
3 Hör, ni kungar;+ lyssna, ni höga ämbetsmän:
Jag vill sjunga, sjunga till Jehovas ära.
Jag vill spela och sjunga till Jehovas, Israels Guds,+ ära.+
4 Jehova, när du drog ut från Seir,+
när du skred fram från Edoms marker,+
gungade jorden,+ ja, himlen dröp,+
ja, molnen dröp av vatten.
6 I Samgars+ dagar, Anats sons,
i Jaels+ dagar, låg vägarna öde,*
och de vägfarande färdades på krokiga stigar.+
7 Invånare på öppna landet fanns inte mer, fanns inte mer i Israel,+
förrän jag, Debora,+ trädde fram,
förrän jag trädde fram som en mor i Israel.+
9 Mitt hjärta är med Israels befälhavare,+
vilka frivilligt erbjöd sig bland folket.+
Välsigna Jehova.+
10 Ni som rider på gulröda åsninnor,+
ni som sitter på kostbara mattor*
och ni som vandrar på vägen,
tänk efter!+
11 Det hördes röster från dem som delar ut vatten vid rännorna där vattnet hämtas upp;+
där besjöng de Jehovas rättfärdiga gärningar,+
de rättfärdiga gärningarna bland hans invånare på öppna landet i Israel.
Då begav sig Jehovas folk ner till portarna.
13 Då drog de överlevande ner till stormännen;
Jehovas folk drog ner till mig mot de väldiga.
14 Från Efraim, deras rot, drog de ner på lågslätten,*+
de följde* dig, Benjamin, bland dina folk.
Från Makir+ drog befälhavarna ner,
och från Sẹbulon de som hanterar en skrivares utrustning.+
15 Och furstarna i Isạskar+ var med Debora,
och som Isạskar, så var Barak.+
Ut på lågslätten sändes han till fots.+
16 Varför satt du mellan de två sadelpåsarna,
för att lyssna till tonerna av pipspel för hjordarna?+
För Rubens avdelningar var hjärtats överväganden stora.+
17 Gịlead var kvar i sin boning på andra sidan Jordan;+
och Dan, varför bodde han under tiden på skeppen?+
Aser satt sysslolös vid havsstranden,
och vid sina landstigningsplatser hade han sin boning.+
19 Kungar kom, de stred;
då stred Kạnaans kungar+
i Tạanak+ vid Megịddos+ vatten.
Inget silver tog de som byte.+
21 Regnfloden Kison sköljde bort dem,+
regnfloden från forna dagar,* regnfloden Kison.+
Du trampade ner styrka,+ o min själ.
23 ’Förbanna+ Meros’, sade Jehovas ängel,+
’förbanna dess invånare oupphörligt,
ty de kom inte Jehova till hjälp,
Jehova till hjälp med de väldiga.’
24 Den mest välsignade bland kvinnor är Jael,+ keniten+ Hebers hustru,
den mest välsignade bland kvinnor i tält.+
26 Sin hand sträckte hon ut efter tältpluggen,
och sin högra hand efter de strängt arbetandes hammare.+
Och hon använde hammaren mot Sisẹra, hon genomborrade hans huvud,+
och hon spräckte och högg sönder hans tinning.
27 Mellan hennes fötter sjönk han ihop, föll han, låg han;
mellan hennes fötter sjönk han ihop, föll han;
där han sjönk ihop, där föll han övervunnen.+
28 Ut genom fönstret blickade Sisẹras mor,
hon spejade* ut genom gallret:+
’Varför dröjer hans stridsvagn att komma?+
Varför är hovslagen från hans vagnshästar så sena?’+
29 De visa bland hennes förnäma damer*+ svarade henne,
ja, också hon gav sig själv svar med sina egna ord:
30 ’Skulle de inte finna, skulle de inte dela byte,+
ett moderssköte – två moderssköten* åt varje vapenför man,+
färgade tyger som byte åt Sisẹra, färgade tyger som byte,
en broderad klädnad, färgat tyg, två broderade klädnader
om halsen på dem som tar byte?’*
31 Så må alla dina fiender förgås,+ Jehova,
men de som älskar dig*+ må vara som solen när den går upp i sin kraft.”+
Landet hade sedan ro i fyrtio år.+