Domarboken
15 Och en tid därefter, i veteskördens dagar, gick Simson för att besöka sin hustru och hade med sig en killing.+ Han sade då: ”Jag skall gå in till min hustru i det inre rummet.”+ Men hennes far tillät honom inte att gå in. 2 Och hennes far sade: ”Jag sade faktiskt till mig själv att du utan tvivel måste hata henne.+ Därför gav jag henne åt din brudsven.+ Är inte hennes yngre syster bättre än hon? Jag ber dig, låt henne bli din i stället för den andra.” 3 Men Simson sade till dem: ”Den här gången är jag fri från skuld mot filistéerna, om jag vållar dem skada.”+
4 Och Simson gick i väg och fångade tre hundra rävar;*+ sedan tog han facklor och vände svans mot svans och satte en fackla mitt emellan två svansar. 5 Därefter tände han eld på facklorna och sände i väg dem in på filistéernas åkrar med omejad säd. På så sätt antände han både kärvar och omejad säd, liksom vingårdar och olivlundar.+
6 Och filistéerna sade: ”Vem har gjort detta?” Då sade de: ”Simson, timnitens svärson, därför att han tog hans hustru och gav henne åt hans brudsven.”+ Då drog filistéerna upp och brände upp henne och hennes far i eld.+ 7 Men Simson sade till dem: ”Eftersom ni bär er åt så här, skall jag sannerligen inte vila förrän jag har tagit hämnd på er.”+ 8 Och han slog dem sönder och samman,* så att de led ett stort nederlag. Sedan gick han ner och bodde i en klyfta i den branta klippan Etam.+
9 Senare drog filistéerna+ upp och lägrade sig i Juda+ och började ströva omkring i Lehi.+ 10 Då sade Judas män: ”Varför har ni dragit upp mot oss?” De svarade: ”Vi har dragit upp för att binda Simson, för att göra mot honom alldeles som han har gjort mot oss.” 11 Då gick 3 000 man av Juda ner till klyftan i den branta klippan Etam+ och sade till Simson: ”Vet du inte att filistéerna härskar över oss?+ Vad betyder då detta som du har gjort mot oss?” Då sade han till dem: ”Alldeles som de har gjort mot mig, så har jag gjort mot dem.”+ 12 Men de sade till honom: ”Vi har kommit ner för att binda dig och ge dig i filistéernas hand.” Då sade Simson till dem: ”Lova mig med ed att ni inte själva skall angripa mig.” 13 De sade då till honom: ”Nej, utan vi skall bara binda dig och ge dig i deras hand; men vi skall inte under några omständigheter döda dig.”
Så band de honom med två nya rep+ och förde honom upp från den branta klippan. 14 Han kom ända till Lehi, och filistéerna jublade triumferande när de mötte honom.+ Då började Jehovas ande+ verka på honom, och repen som var om hans armar blev som lintrådar som har blivit svedda av eld,+ så att hans bojor smälte bort från hans händer. 15 Han fann nu ett färskt käkben av en åsnehingst* och sträckte ut handen och tog det och slog ner tusen man med det.+ 16 Sedan sade Simson:
”Med käkbenet av en åsnehingst – en hop, två hopar!*
Med käkbenet av en åsnehingst har jag slagit ner tusen man.”+
17 Och när han hade slutat tala kastade han käkbenet ifrån sig och kallade den platsen Ramat-Lehi.*+ 18 Nu blev han mycket törstig och ropade till Jehova och sade: ”Det var du som gav denna stora räddning genom din tjänares hand,+ och skall jag nu behöva dö av törst och falla i de oomskurnas hand?”+ 19 Då klöv Gud* den mortelformade fördjupningen som finns i Lehi,* och vatten+ kom ut ur den,* och han drack, och därefter vände hans ande+ åter, och han levde upp igen.+ Därför gav han den namnet En-Hạkkore,* som finns i Lehi än i denna dag.
20 Och han verkade som domare för Israel i filistéernas dagar i tjugo år.+