21 Men Ittaj svarade kungen och sade: ”Så sant Jehova lever, och så sant min herre kungen lever:+ På den plats där min herre kungen är, där vill din tjänare vara, oavsett om det betyder död eller liv!”+

2 Och Elia sade till Elisa: ”Jag ber dig, stanna här, för Jehova har sänt mig ända till Betel.” Men Elisa sade: ”Så sant Jehova lever,+ och så sant din själ lever,+ jag skall inte lämna dig.”+ Så gick de ner till Betel.+

10 Men Jehova är i sanning Gud.*+ Han är den levande Guden+ och Kungen till oöverskådlig tid.+ För hans harm skall jorden gunga,+ och nationerna kan inte uthärda hans fördömelse.+

16 Då gav kung Sidkịa i hemlighet Jeremia sin ed och sade: ”Så sant Jehova lever, han som har gjort denna själ åt oss,+ jag skall inte låta döda dig, och jag skall inte ge dig i de mäns hand som traktar efter din själ.”+