6 Josua rev sönder sina mantlar och föll ner med ansiktet mot jorden+ inför Jehovas ark och låg där ända till kvällen, han och Israels äldste,* och de kastade stoft på sina huvuden.+

4 Och Mọrdokaj+ fick kännedom om allt som hade gjorts.+ Då rev Mọrdokaj sönder sina kläder och klädde sig i säck+ och aska+ och gick ut mitt i staden och utstötte ett högt och bittert klagorop.+

8 Och han tog en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.+

26 Du, mitt folk, min dotter, bind om dig med säckväv+ och vältra dig i aska.+ Låt din sorg bli som efter ende sonen, bitterhetens klagan;+ ty plötsligt skall skövlaren komma över oss.+