7 Och Jehova Gud grep sig an med att forma människan* av stoft*+ från marken*+ och att blåsa in livets andedräkt*+ i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.*+

20 Då bar han i väg honom och förde honom till hans mor. Och sedan satt han i hennes knä till middagstiden; då dog+ han.

11 Jag vände tillbaka och såg* under solen att de snabba inte vinner loppet+ och att de väldiga inte vinner striden;+ inte heller har de visa födan*+ eller de förståndiga rikedomen+ eller de som har kunskap ynnesten;+ ty allt beror på tid och oförutsedd händelse.*+