22 Då sade han: ”Medan barnet ännu var vid liv fastade+ jag och grät,+ för jag sade till mig själv: ’Vem vet om Jehova visar mig ynnest och barnet får leva?’+

3 och sade: ”Jag bönfaller dig, Jehova, kom ihåg,+ det ber jag dig, hur jag har vandrat+ inför dig i sannfärdighet+ och med odelat* hjärta,+ och jag har gjort det som var gott i dina ögon.” Och Hiskia började gråta våldsamt.*+