32 Och nu, vår Gud, den Gud* som är stor,+ väldig+ och inger fruktan,*+ som håller fast vid förbundet+ och den kärleksfulla omtanken,*+ låt inte all den vedermöda som har drabbat oss,+ våra kungar,+ våra furstar+ och våra präster+ och våra profeter+ och våra förfäder+ och hela ditt folk från Assyriens kungars dagar ända till denna dag,+ vara något obetydligt inför dig.+