4 Moseboken

10 Och Jehova talade vidare till Mose och sade: 2 ”Gör dig två trumpeter*+ av silver. Du skall göra dem i hamrat arbete, och du skall använda dem när menigheten sammankallas+ och när lägren skall bryta upp. 3 När man blåser i dem båda, skall hela menigheten inställa sig hos dig vid ingången till mötestältet.+ 4 Men om man blåser bara i den ena, skall hövdingarna, överhuvudena för Israels tusenden, inställa sig hos dig.+

5 När ni blåser en växlande trumpetsignal, skall lägren på östra sidan+ bryta upp. 6 Och när ni blåser en växlande trumpetsignal för andra gången, skall lägren på södra sidan+ bryta upp.* Man skall blåsa en växlande trumpetsignal varje gång ett av lägren skall bryta upp.

7 Också när församlingen kallas samman skall ni blåsa,+ men då skall ni inte blåsa en växlande trumpetsignal. 8 Och Arons söner, prästerna, skall blåsa i trumpeterna,+ och användningen av dem skall tjäna som en stadga till oöverskådlig tid för er, i generation efter generation.

9 Och om ni drar ut i krig i ert land mot en förtryckare som ansätter er,+ skall ni också blåsa en stridssignal med trumpeterna.+ Då skall ni bli ihågkomna inför Jehova, er Gud, och bli räddade från era fiender.+

10 Och på er glädjedag+ och vid era högtider+ och vid början av era månader+ skall ni blåsa i trumpeterna över era brännoffer+ och era gemenskapsoffer,+ och användningen av dem skall göra att ni blir ihågkomna* inför er Gud. Jag är Jehova, er Gud.”+

11 Under det andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen i månaden,+ höjde sig molnet från Vittnesbördets tältboning.+ 12 Israels söner bröt då upp från Sinais vildmark i den ordning de skulle bryta upp,+ och molnet stannade sedan i Parans vildmark.+ 13 Och de bröt så upp för första gången, enligt Jehovas befallning genom Mose.+

14 Och Judas söners lägeravdelning* bröt upp först, häravdelning för häravdelning,+ och Nahson,+ Amminạdabs son, var anförare för denna här. 15 Och för den här som bestod av Isạskars söners stam var Nẹtanel,+ Suars son, anförare. 16 Och för den här som bestod av Sẹbulons söners stam var Ẹliab, Helons son, anförare.+

17 Och tältboningen togs ner,+ och Gersons söner+ och Mẹraris söner,+ som bar tältboningen, bröt upp.

18 Och Rubens lägeravdelning+ bröt upp, häravdelning för häravdelning, och Ẹlisur,+ Sẹdeurs son, var anförare för denna här. 19 Och för den här som bestod av Simeons söners stam+ var Selụmiel,+ Surisạddajs son, anförare. 20 Och för den här som bestod av Gads söners stam var Ẹljasaf,+ Dẹguels son, anförare.

21 Och kehatiterna, som bar helgedomens redskap,+ bröt upp, och vid deras ankomst skulle man ha satt upp tältboningen.

22 Och Efraims söners lägeravdelning+ bröt upp, häravdelning för häravdelning, och Elisạma,+ Ạmmihuds son, var anförare för denna här. 23 Och för den här som bestod av Manasses söners stam+ var Gamạliel,+ Pẹdasurs son, anförare. 24 Och för den här som bestod av Benjamins söners stam+ var Ạbidan,+ Gideọnis son, anförare.

25 Och Dans söners lägeravdelning+ bröt upp som eftertrupp+ för alla lägren, häravdelning för häravdelning, och Ahiẹser,+ Ammisạddajs son, var anförare för denna här. 26 Och för den här som bestod av Asers söners stam+ var Pạgiel,+ Okrans son, anförare. 27 Och för den här som bestod av Nạftalis söners stam+ var Ahịra,+ Enans son, anförare. 28 I denna ordning bröt Israels söner upp, häravdelning för häravdelning, när de drog bort.+

29 Då sade Mose till Hobab, son till midjanịten Rẹguel,+ Moses svärfar:* ”Vi bryter nu upp och drar bort mot den plats om vilken Jehova har sagt: ’Jag skall ge den åt er.’+ Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig,+ ty Jehova har lovat Israel det som är gott.”+ 30 Men han sade till honom: ”Jag följer inte med, utan jag går till mitt eget land+ och till mina släktingar.” 31 Då sade han: ”Jag ber dig, överge oss inte, ty du vet ju var vi kan slå läger i vildmarken – du skall tjäna som ögon åt oss. 32 Och om du följer med oss,+ ja, då skall vi göra gott mot dig med det goda som Jehova skall göra gott mot oss.”

33 Så drog de i väg från Jehovas berg,+ tre dagsresor bort, och Jehovas förbunds ark+ drog i väg framför dem under den tre dagar långa resan för att söka upp en viloplats åt dem.+ 34 Och Jehovas moln+ var över dem om dagen, när de drog bort från lägerplatsen.

35 Och varje gång arken bröt upp sade Mose: ”Res dig, Jehova, och må dina fiender skingras,+ och må de som hatar dig fly för dig.”+ 36 Och när den vilade sade han: ”Vänd tillbaka, Jehova, till* Israels oräkneliga tusenden.”*+