2 Samuelsboken
21 Nu blev det i Davids dagar hungersnöd+ i tre år, år efter år; och David rådfrågade Jehova.* Då sade Jehova: ”Blodskuld* vilar på Saul och på hans hus för de gibeoniter som han dödade.”+ 2 Då kallade kungen till sig gibeoniterna+ och talade till dem. (För övrigt var gibeoniterna inte av Israels söner, utan av återstoden av amoréerna,+ och Israels söner hade gett dem sin ed,+ men Saul sökte slå ihjäl+ dem i sitt svartsjuka nit+ för Israels och Judas söner.) 3 Och David sade till gibeoniterna: ”Vad skall jag göra för er, och med vad skall jag bringa försoning,*+ så att ni välsignar Jehovas arvedel?”+ 4 Då sade gibeoniterna till honom: ”Det är inte en fråga om silver eller guld+ för oss* i förbindelse med Saul och hans hushåll, och vi har inte rätt att döda någon i Israel.” Han sade då: ”Vadhelst ni säger, det skall jag göra för er.” 5 Då sade de till kungen: ”Den man som utrotade+ oss och som planerade+ att förinta oss, så att vi inte skulle bestå i något som helst område i Israel – 6 lämna ut åt oss sju av hans söner,+ så att vi får ställa ut deras kroppar till beskådande*+ inför Jehova i Sauls Gịbea,+ han som var Jehovas utvalde.”*+ Då sade kungen: ”Jag skall lämna ut dem.”
7 Men kungen skonade Mefibọset,+ son till Sauls son Jonatan, på grund av den Jehovas ed+ som var mellan dem, mellan David och Jonatan, Sauls son. 8 Därför tog kungen de två söner som Rispa,+ Ajas dotter, hade fött åt Saul, nämligen Ạrmoni och Mefibọset, och de fem söner som Mikal,*+ Sauls dotter, hade fött åt Ạdriel,+ son till meholatiten Barsịllaj. 9 Sedan gav han dem i gibeoniternas hand, och de ställde ut deras kroppar till beskådande på berget inför Jehova;+ alltså föll alla sju på en gång. Och de blev dödade under de första skördedagarna, i början av kornskörden.+ 10 Men Rispa, Ajas dotter,+ tog säckväv+ och bredde ut den åt sig på klippan, från början av skörden ända till dess vattnet strömmade ner över dem från himlen.+ Och hon tillät inte himlens flygande skapelser+ att sätta sig på dem om dagen, inte heller markens vilda djur+ om natten.
11 Man berättade+ nu för David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort. 12 Då gick David och hämtade Sauls ben+ och hans son Jonatans ben från jordägarna i Jạbesh-Gịlead.+ De hade stulit dem från torget i Bet-San,+ där filistéerna hade hängt upp+ dem den dag då filistéerna slog Saul på Gilbọa.+ 13 Och han förde Sauls ben och hans son Jonatans ben upp därifrån; dessutom samlade man ihop benen efter de män vars kroppar hade ställts ut till beskådande.+ 14 Sedan begravde de Sauls och hans son Jonatans ben* i Benjamins land, i Zela,+ på hans far Kis+ gravplats. Man gjorde allt som kungen hade befallt. Därefter lyssnade Gud till bönerna för landet.+
15 Och filistéerna+ kom i krig med Israel igen. Därför drog David ner och hans tjänare med honom och stred mot filistéerna, och David blev trött. 16 Och Jisbi-Benob, som var en ättling till rafaéerna*+ och som hade ett spjut+ som vägde 300 siklar* koppar och som hade spänt på sig ett nytt svärd,* tänkte då slå ihjäl David. 17 Men Ạbisaj,+ Serụjas son, kom honom till undsättning+ och slog ner filistén och dödade honom. Vid det tillfället svor Davids män honom en ed och sade: ”Du får inte mer dra ut med oss i striden.+ Du får inte släcka+ Israels lampa!”+
18 Och därefter blev det åter krig med filistéerna, vid Gob.* Det var då husatiten+ Sịbbekaj+ slog ihjäl Saf, som var en ättling till rafaéerna.+
19 Och det blev krig än en gång med filistéerna, vid Gob, och Ẹlhanan,+ son till Jạare-Ọregim, betlehemiten, slog då ihjäl gittiten Goljat,* vars spjutskaft var som en vävbom.+
20 Och det blev återigen krig, vid Gat.+ Där var en man av osedvanlig storlek, med sex fingrar på var hand och sex tår på var fot, sammanlagt tjugofyra; och även han var en ättling till rafaéerna.+ 21 Och han fortsatte att smäda+ Israel. Slutligen slog Jonatan,+ son till Sịmei,*+ Davids bror, ihjäl honom.
22 Dessa fyra var ättlingar till rafaéerna i Gat,+ och de föll för Davids hand och för hans tjänares hand.+