1 Moseboken
47 Alltså kom Josef och rapporterade för farao och sade:+ ”Min far och mina bröder och deras småboskapshjordar och deras nötboskapshjordar och allt de äger har kommit från Kạnaans land, och se, de är i landet Gosen.”+ 2 Och av hela antalet av sina bröder tog han fem män, för att han skulle föra fram dem inför farao.+
3 Sedan sade farao till hans bröder: ”Vad är ert yrke?”+ Då sade de till farao: ”Dina tjänare är fåraherdar,+ vi liksom våra förfäder.”+ 4 Därefter sade de till farao: ”Vi har kommit för att bo som främlingar i landet,+ för det finns inget bete för den småboskap som dina tjänare har,+ eftersom hungersnöden är svår i Kạnaans land.+ Och nu, det ber vi dig, låt dina tjänare bo i landet Gosen.”+ 5 Då sade farao till Josef: ”Din far och dina bröder har kommit hit till dig. 6 Egyptens land står till ditt förfogande.+ Låt din far och dina bröder bo i den allra bästa delen av landet.+ Låt dem bo i landet Gosen,+ och om du vet att det bland dem finns modiga män,*+ skall du sätta dem till uppsyningsmän* över boskapen, över det som är mitt.”+
7 Därefter förde Josef in sin far Jakob och föreställde honom för farao, och Jakob välsignade farao.+ 8 Farao sade nu till Jakob: ”Hur många är dina levnadsårs dagar?” 9 Då sade Jakob till farao: ”Åren, de dagar då jag har bott som främling på olika platser, är 130 år.+ Få och kvalfulla har mina levnadsårs dagar varit,+ och de har inte nått upp till mina fäders levnadsårs dagar under de dagar de bodde som främlingar på olika platser.”+ 10 Sedan välsignade Jakob farao och gick ut från farao.+
11 Alltså lät Josef sin far och sina bröder bosätta sig, och han gav dem en besittning i Egyptens land, i den allra bästa delen av landet, i landet Rạmeses,+ så som farao hade befallt. 12 Och Josef försåg sin far och sina bröder och hela sin fars hushåll med bröd,+ efter de små barnens antal.*+
13 Nu fanns det inget bröd i hela landet, eftersom hungersnöden var mycket svår,+ och Egyptens land och Kạnaans land blev utmattade till följd av hungersnöden.+ 14 Och Josef samlade alla pengar som fanns i Egyptens land och i Kạnaans land som betalning för den spannmål som folk köpte,+ och Josef förde så pengarna till faraos hus. 15 Med tiden var pengarna i Egyptens land och i Kạnaans land förbrukade, och alla egyptierna kom nu till Josef och sade: ”Ge oss bröd!+ Varför skall vi dö inför dig därför att pengarna har tagit slut?”+ 16 Då sade Josef: ”Lämna ifrån er er boskap, så skall jag ge er bröd i utbyte mot er boskap, om pengarna har tagit slut.” 17 Och de förde sin boskap till Josef, och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar* och hjordarna av småboskap och hjordarna av nötboskap och av åsnor,+ och han fortsatte under det året att förse dem med bröd i utbyte mot all deras boskap.
18 Så småningom gick det året till ända, och de kom till honom under det följande året* och sade till honom: ”Vi skall inte dölja det för min herre, men pengarna och hjordarna av husdjur har förbrukats och har lämnats till min herre.+ Ingenting finns kvar inför min herre utom våra kroppar och vår jord.+ 19 Varför skall vi dö inför dina ögon,+ både vi och vår jord? Köp oss och vår jord för bröd,+ så skall vi med vår jord bli slavar åt farao; och ge oss utsäde, så att vi får leva och inte behöver dö och så att vår jord inte läggs öde.”+ 20 Så köpte Josef all egyptiernas jord åt farao;+ egyptierna sålde nämligen var och en sin åker, eftersom hungersnöden hade fått ett fast grepp om dem; och landet kom att tillhöra farao.
21 Vad folket beträffar, flyttade han in dem i städer från den ena änden av Egyptens område till den andra.+ 22 Endast prästernas jord köpte han inte,+ eftersom prästernas ransoner kom från farao och de åt de ransoner som farao gav dem.+ Därför sålde de inte sin jord.+ 23 Sedan sade Josef till folket: ”Se, jag har i dag köpt er och er jord åt farao. Här är utsäde åt er, och ni skall beså jorden med det.+ 24 När det har gett avkastning,+ då skall ni ge en femtedel åt farao,+ men fyra delar skall tillfalla er som utsäde för fälten och som mat åt er och åt dem som är i era hus och åt era små barn att äta.”+ 25 Och de sade: ”Du har bevarat våra liv.+ Låt oss finna ynnest för min herres ögon, så skall vi bli slavar åt farao.”+ 26 Och Josef gjorde det så till en förordning som gäller än i dag för Egyptens jordegendom, att farao skall ha en femtedel. Endast den jord som tillhörde prästerna som en särskild grupp blev inte faraos.+
27 Och Israel fortsatte att bo i Egyptens land, i landet Gosen;+ och de blev bofasta i det och var fruktsamma och blev med tiden mycket talrika.+ 28 Och Jakob levde i Egyptens land i sjutton år, så att Jakobs dagar, hans levnadsår, blev 147 år.+
29 Så småningom närmade sig dagarna då Israel skulle dö.+ Han kallade då på sin son Josef och sade till honom: ”Om jag nu har funnit ynnest för dina ögon, så lägg din hand under mitt lår,+ det ber jag dig, och visa mig kärleksfull omtanke och trofasthet:*+ Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten,+ 30 utan jag skall ligga hos mina fäder,+ och du skall föra mig ut ur Egypten och begrava mig i deras grav.”+ Då sade han: ”Jag skall göra som du har sagt.” 31 Och han sade: ”Ge mig din ed.” Då gav han honom sin ed.+ Sedan böjde sig Israel över vilobäddens huvudgärd.*+