9 Och Gud sade vidare: ”Må vattnet under himlen samlas till en enda plats, och må torra land bli synligt.”+ Och det blev så.

22 ’Fruktar ni inte ens mig’,+ lyder Jehovas uttalande, ’eller vrider ni er inte i smärtor på grund av mig,+ som har satt sanden som gräns för havet, en förordning som består till oöverskådlig tid och som det inte kan överskrida? Fastän dess vågor kastar sig hit och dit, kan de ändå inte få övertaget; och fastän de brusar vilt, kan de ändå inte överskrida den.+