5 Då såg Jehova att människans ondska var mycket stor på jorden och att varje benägenhet+ hos hennes hjärtas tankar bara var ond hela tiden.*+

6 Som får* irrade vi allesammans omkring;+ vi hade vänt oss var och en till sin egen väg; men Jehova lät allas vår missgärning träffa honom.+

6 Jag gav akt+ och lyssnade.+ Det var inte rätt, det sätt varpå de talade. Det fanns inte en människa som ångrade sin ondska+ och sade: ’Vad har jag gjort?’ Var och en vänder tillbaka till den invanda kursen,+ som en häst som störtar sig ut i striden.

6 och dem som drar sig tillbaka från att följa Jehova+ och som inte söker Jehova och inte frågar honom.”+