14 Men Sion fortsatte att säga: ”Jehova har övergett mig,+ ja, Jehova* har glömt mig.”+

15 Blicka ner från himlen,+ ja, se ut från din helighets och skönhets upphöjda boning.+ Var är din nitälskan+ och din väldiga kraft, oron i ditt inre+ och uttrycken för din barmhärtighet?+ Gentemot mig har de hållit sig tillbaka.*+

5 De skall fråga efter vägen till Sion, med sina ansikten vända i den riktningen:+ ’Kom och låt oss sluta oss till Jehova i ett förbund som består till oöverskådlig tid och som inte skall glömmas.’+