6 Och Jehova gick förbi inför hans ansikte och ropade:* ”Jehova, Jehova, en barmhärtig+ och nådig+ Gud,* sen till vrede+ och rik på kärleksfull omtanke*+ och sanning,*+

18 ’Jehova, sen till vrede+ och rik på kärleksfull omtanke,*+ som förlåter missgärning och överträdelse,+ men på inga villkor fritar från straff,+ utan låter straff för fäders missgärning komma över söner, över den tredje generationen och över den fjärde generationen.’+

13 Och riv sönder era hjärtan,+ inte era kläder;+ och kom tillbaka till Jehova, er Gud, ty han är nådig och barmhärtig,+ sen till vrede+ och rik på kärleksfull omtanke,*+ och han skall känna ånger på grund av olyckan.+

2 Därför bad han till Jehova* och sade: ”Ack, Jehova, var det inte det jag sade* medan jag ännu var på min egen mark? Det var ju därför jag först ville fly till Tarsis;+ jag visste ju att du är en Gud* som är nådig och barmhärtig,+ sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke,*+ och som känner ånger över olyckan.+