10 Och Gud kallade sedan det torra landet jord,+ men samlingen av vatten kallade han hav.+ Och Gud såg att det var gott.+

29 när han satte för havet sin förordning, för att vattnen inte skulle överskrida hans befallning,*+ när han bestämde jordens grundvalar,+

22 ’Fruktar ni inte ens mig’,+ lyder Jehovas uttalande, ’eller vrider ni er inte i smärtor på grund av mig,+ som har satt sanden som gräns för havet, en förordning som består till oöverskådlig tid och som det inte kan överskrida? Fastän dess vågor kastar sig hit och dit, kan de ändå inte få övertaget; och fastän de brusar vilt, kan de ändå inte överskrida den.+