6 Som får* irrade vi allesammans omkring;+ vi hade vänt oss var och en till sin egen väg; men Jehova lät allas vår missgärning träffa honom.+

6 Mina får* går vilse på alla berg och på alla höga kullar;+ och över jordens hela yta har mina får+ skingrats utan att någon frågar efter dem eller söker efter dem.

6 utan gå i stället ständigt till de förlorade fåren av Israels hus.+

4 ”Vilken människa bland er, som har hundra får och som förlorar ett av dem, lämnar inte kvar de nittionio i vildmarken och ger sig av efter det förlorade, tills han finner det?+

25 Ni var ju lika får som hade gått vilse;+ men nu har ni vänt åter till era själars* herde+ och tillsyningsman.*