3 Och jag sade till kungen: ”Må kungen leva till oöverskådlig tid!+ Varför skulle inte mitt ansikte vara bedrövat, när staden,+ platsen* där mina förfäders gravar finns,+ är förhärjad och dess portar har förtärts av eld?”+

62 För Sions skull skall jag inte tiga,+ och för Jerusalems+ skull skall jag inte förbli stilla, förrän hennes rättfärdighet bryter fram som det klara ljuset+ och hennes räddning som en fackla som brinner.+

50 Ni som har undkommit svärdet, dra vidare. Stå inte stilla.+ Kom ihåg Jehova i fjärran land,+ och må tanken på Jerusalem komma upp i ert hjärta.”+