1 Krönikeboken
16 Så förde de in den sanne Gudens ark+ och ställde den inne i det tält som David hade slagit upp åt den.+ Sedan frambar de brännoffer och gemenskapsoffer inför den sanne Guden.*+ 2 När David var färdig med att offra brännoffret+ och gemenskapsoffren,+ välsignade+ han folket i Jehovas namn.+ 3 Dessutom delade han ut+ till alla israeliterna, både man och kvinna, till var och en, ett runt bröd och en kaka dadlar och en kaka russin. 4 Sedan satte han några av leviterna+ till tjänare*+ inför Jehovas ark, för att de skulle ge påminnelse+ om Jehova, Israels Gud, och tacka+ och lovprisa+ honom: 5 Asaf,+ överhuvudet, och näst efter honom Sakarja, vidare Jẹgiel och Semirạmot och Jẹhiel och Mattịtja och Ẹliab och Benạja och Obed-Edom och Jẹgiel,+ med harpinstrument och med lyror,+ och Asaf+ med cymbalerna, som han lät ljuda,+ 6 och prästerna Benạja och Jahạsiel med trumpeterna+ ständigt framför den sanne Gudens förbunds ark.
7 Det var då, på den dagen, som David för första gången bidrog+ med tacksägelsesång+ till Jehova genom Asaf+ och hans bröder:
12 Kom ihåg de underbara gärningar som han har utfört,+
hans under* och domsluten från hans mun,+
13 ni som är hans tjänare Israels avkomma,*+
ni Jakobs söner, hans utvalda.+
14 Han är Jehova, vår Gud.+ Över hela jorden når hans domar.+
15 Kom ihåg hans förbund till oöverskådlig tid,+
det ord som han befallde, intill tusen generationer,+
16 det förbund som han slöt med Abraham,+
och hans ed till Isak,+
17 ja, den som han lät bestå för Jakob som en förordning,+
för Israel som ett förbund till oöverskådlig tid,+
18 när han sade: ’Åt dig skall jag ge Kạnaans land+
som ert tilldelade arv.’+
21 Han tillät ingen att bedra dem,+
utan för deras skull tillrättavisade han kungar:+
och gör inte mina profeter något ont.’+
24 Berätta bland nationerna om hans härlighet,
bland alla folken om hans underbara gärningar.
29 Tillskriv Jehova hans namns härlighet,+
för med er en gåva och kom inför honom.+
Böj er ner för Jehova i helig prydnad.+
30 Vrid er i smärtor på grund av honom, alla ni som bor på jorden!
Ja, det fruktbara landet* är fast grundat:
Aldrig skall det bringas att vackla.+
31 Må himlen glädja sig, och må jorden fröjda sig,+
och må man säga bland nationerna: ’Jehova har blivit kung!’+
33 Må samtidigt skogens träd brista ut i fröjd på grund av Jehova,+
ty han har kommit för att döma jorden.+
35 Och säg: ’Rädda oss, du vår räddnings Gud,+
och församla oss och befria oss från nationerna,+
så att vi kan tacka ditt heliga namn+ och lovprisa dig med jubel.+
36 Välsignad vare Jehova, Israels Gud, från oöverskådlig tid till oöverskådlig tid.’”+
Och allt folket sade: ”Amen!” och gav lovprisning åt Jehova.*+
37 Sedan lämnade han Asaf+ och hans bröder där inför Jehovas förbunds ark för att de ständigt skulle utföra tjänst+ inför arken, enligt vad som krävdes dag för dag;+ 38 och Obed-Edom och hans bröder, sammanlagt 68, och Obed-Edom, Jẹdutuns son, och Hosa som portvaktare; 39 och prästen Sadok+ och hans bröder, prästerna, inför Jehovas tältboning på offerhöjden som var i Gịbeon,+ 40 för att de ständigt skulle offra brännoffer åt Jehova på brännoffersaltaret, morgon och kväll, och sörja för allt som står skrivet i den lag som Jehova hade gett Israel befallning om;+ 41 och tillsammans med dem Heman+ och Jẹdutun och resten av de utvalda män som var utpekade+ med namn, för att de skulle tacka Jehova,+ därför att ”hans kärleksfulla omtanke varar till oöverskådlig tid”;+ 42 och tillsammans med dem Heman+ och Jẹdutun,+ för att de skulle låta trumpeterna+ och cymbalerna ljuda, och likaså instrumenten till att ackompanjera sången till den sanne Gudens ära; och Jẹdutuns söner+ vid porten. 43 Och allt folket gick sedan i väg, var och en till sitt hus,+ och David vände om för att välsigna sitt hus.