28 Till dig, Jehova, ropar jag.+

Min Klippa, var inte döv mot mig,*+

så att du förblir tyst mot mig+

och jag blir lik dem som far ner i gravens djup.+

17 Se! För frid hade jag det som var bittert, ja, bittert;+

men du har blivit fäst vid min själ* och bevarat den från upplösningens grop.+

Ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg.+

 6 Till bergens grundvalar sjönk jag ner.

Jordens bommar var över mig för oöverskådlig tid.

Men upp ur gravens djup* förde du mitt liv, o Jehova, min Gud.+