Psalmerna

42 Som hinden längtar efter vattenbäckar,

så längtar min själ efter dig, o Gud.*+

 2 Min själ törstar efter Gud,+ efter den levande Guden.*+

När får jag komma och träda fram inför Gud?*+

 3 Mina tårar har blivit mitt bröd dag och natt,+

medan man* säger till mig hela dagen: ”Var är din Gud?”+

 4 Detta skall jag komma ihåg, och jag skall utgjuta min själ i mig:+

att jag brukade gå fram med folkmassan,

brukade vandra sakta framför dem till Guds* hus,+

med högt fröjderop och tacksägelse+

från en högtidsfirande skara.+

 5 Varför är du förtvivlad, min själ,+

och varför brusar du vilt i mig?+

Vänta på Gud,+

ty jag skall åter få prisa honom som min* storslagna räddning.*+

 6 Min Gud,* min själ i mig är förtvivlad.+

Därför kommer jag ihåg dig,+

från Jordans land och Hermons toppar,*+

från det lilla berget.*+

 7 Djup ropar till djup*

vid dånet av dina forsar.*

Alla dina brottsjöar och dina vågor+ –

mig har de översköljt.+

 8 Om dagen skall Jehova ge befallning till sin kärleksfulla omtanke,*+

och om natten skall hans sång vara hos mig+ –

bön till mitt livs Gud.*+

 9 Jag skall säga till Gud, min branta klippa:+

”Varför har du glömt mig?+

Varför skall jag gå omkring sorgsen på grund av fiendens förtryck?”+

10 Med mordiska angrepp mot benen i min kropp har de som hyser fiendskap mot mig smädat mig,+

medan de säger till mig hela dagen: ”Var är din Gud?”+

11 Varför är du förtvivlad, min själ,+

och varför brusar du vilt i mig?+

Vänta på Gud,+

ty jag skall åter få prisa honom som min* storslagna räddning och som min Gud.*+