11 Vi brummar alla som björnar; och vi kuttrar sorgmodigt som duvor.+ Vi hoppas på rättvisa,+ men det finns ingen; på räddning, men den är långt borta från oss.+

16 Och deras undkomna skall lyckas undkomma+ och på bergen bli som dalarnas duvor,+ som alla jämrar sig, var och en i sin egen missgärning.

7 Och det har blivit bestämt; hon har blottats; hon skall föras bort,+ och hennes slavinnor skall jämra sig – de låter som duvor+ – medan de gång på gång slår sig på hjärtat.+