Jesaja

8 Och Jehova sade sedan till mig: ”Ta dig en stor tavla+ och skriv på den med en dödlig människas skrivstift:* ’Mahẹr-Salạl-Has-Bạs’.* 2 Och låt mig få ett vittnesbörd+ genom trogna vittnen,+ prästen Urịa+ och Sakarja,* Jeberẹkjas* son.”

3 Sedan närmade jag mig profetissan, och hon blev havande och födde med tiden en son.+ Jehova sade nu till mig: ”Ge honom namnet Mahẹr-Salạl-Has-Bạs, 4 ty innan pojken vet att ropa:+ ’Min far!’ och ’Min mor!’ skall man bära bort Damaskus tillgångar och bytet från Samaria inför Assyriens kung.”+

5 Och Jehova talade ännu en gång till mig och sade: 6 ”Eftersom detta folk har förkastat+ Sịloas* vatten,+ som flyter så stilla, och det är jubel+ över Resin och Remạljas* son;+ 7 ja därför, se, låter Jehova* Flodens mäktiga och många vatten+ komma över dem+ – Assyriens kung+ och all hans härlighet.+ Och han skall höja sig över alla sina bäckfåror och stiga över alla sina bräddar 8 och fara fram genom Juda. Han skall svämma över och flöda över.+ Upp till halsen skall han nå.+ Och hans utbredda vingar+ skall fylla ditt land i hela dess vidd, o Immạnuel!”*+

9 Vålla skada,* ni folk, och bli sönderkrossade; och lyssna, alla ni i jordens avlägsna delar!+ Spänn om er ert bälte,+ och bli sönderkrossade!+ Spänn om er ert bälte, och bli sönderkrossade! 10 Gör upp en plan, och den skall gå om intet!+ Tala ett ord, och det skall inte bestå, ty Gud är med oss!*+ 11 Ty detta är vad Jehova har sagt till mig med handens starkhet, för att han skulle få mig att vända mig bort* från att vandra på detta folks väg, i det han sade: 12 ”Ni skall inte säga: ’En sammansvärjning!’ med avseende på allt det om vilket detta folk säger: ’En sammansvärjning!’+ och det som de fruktar skall ni inte frukta, inte heller skall ni bäva för det.+ 13 Härarnas Jehova – det är honom ni skall hålla helig,+ och han skall vara den som ni fruktar,+ och han skall vara den som får er att bäva.”+

14 Och han skall bli som en helig plats,*+ men också som en sten att stöta emot och som en klippa att snava över+ för Israels båda hus, som en fälla och som en snara för Jerusalems invånare.*+ 15 Och många bland dem skall snava och falla och krossas och snärjas och fångas.+

16 Vira in vittnesbördet,*+ sätt ett sigill omkring lagen bland mina lärjungar!*+ 17 Och jag skall tåligt vänta* på Jehova,+ som döljer sitt ansikte för Jakobs hus,+ och jag skall sätta mitt hopp till honom.+

18 Se! Jag och barnen som Jehova har gett mig+ är som tecken+ och som under* i Israel från härarnas Jehova, som har sin boning på Sions berg.+

19 Och om de säger till er: ”Vänd er till de spiritistiska medierna+ eller till dem som har en spådomsande, vilka piper+ och mumlar”* – är det då inte till sin Gud som ett folk skall vända sig?+ Skall man vända sig till de döda till förmån för de levande?+ 20 Till* lagen och till vittnesbördet!+

Sannerligen, de skall fortsätta att säga vad som är i överensstämmelse med detta uttalande,*+ som inte har något gryningsljus.+ 21 Och var och en* skall gå fram genom landet* hårt ansatt och hungrig;+ och eftersom han är hungrig och har låtit harm stiga upp inom sig, skall han nedkalla ont över sin kung och över sin Gud,*+ och han skall speja uppåt. 22 Och ut över jorden kommer han att blicka, och se, nöd och mörker,+ mörkt töcken, svåra tider och dunkel utan klart ljus.*+