Jesaja
37 Och så snart kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säckväv+ och gick in i Jehovas hus.+ 2 Vidare sände han Ẹljakim,+ som var satt över hushållet, och sekreteraren Shebna+ och prästernas äldste,*+ klädda i säckväv, till profeten Jesaja,+ Amoz son.+ 3 Och de sade till honom: ”Detta är vad Hiskia har sagt: ’Denna dag är en dag av nöd+ och förebråelse och föraktfull fräckhet,+ för sönerna har kommit ända till livmodermunnen,* men det finns ingen kraft att föda.+ 4 Kanske kommer Jehova, din Gud,* att höra vad Rabsạke sade+ när hans herre,* Assyriens kung, sände honom för att smäda+ den levande Guden,* och kanske kommer Jehova, din Gud, att avkräva honom räkenskap för de ord som han har hört.+ Och du skall uppsända en bön+ till förmån för den kvarleva som ännu finns.’”+
5 Så kom kung Hiskias tjänare in till Jesaja.+ 6 Då sade Jesaja till dem: ”Detta är vad ni skall säga till er herre: ’Detta är vad Jehova har sagt:+ ”Var inte rädd+ på grund av de ord som du har hört och som Assyriens kungs tjänare+ har skymfat mig med. 7 Se, jag lägger en ande+ i honom, och han skall höra ett rykte+ och vända tillbaka till sitt eget land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget land.”’”+
8 Därefter vände Rabsạke+ tillbaka och fann Assyriens kung upptagen med att strida mot Libna,+ för han hade hört att han hade brutit upp från Lakis.+ 9 Nu hörde han sägas om Tirhạka,+ Etiopiens* kung: ”Han har dragit ut för att strida mot dig.” När han hörde detta, sände han genast budbärare+ till Hiskia och lät säga: 10 ”Detta är vad ni skall säga till Hiskia, Judas kung: ’Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig+ när han säger: ”Jerusalem skall inte ges i Assyriens kungs hand.”+ 11 Se! Du har själv hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länderna genom att de har vigt dem åt tillintetgörelse;+ skulle du då bli befriad?+ 12 Har gudarna+ i de nationer som mina förfäder fördärvade befriat dem,+ ja Gosan+ och Haran+ och Resef och Edens+ söner som var i Tel-Assar? 13 Var är Hamats+ kung och Arpads+ kung och kungen över staden Sefarvạjim+ – över Hena och över Iva?’”+
14 Då tog Hiskia brevet ur budbärarnas hand och läste det,+ och sedan gick Hiskia upp till Jehovas hus och bredde ut det inför Jehova.+ 15 Och Hiskia bad till Jehova+ och sade: 16 ”Härarnas Jehova, Israels Gud,+ som tronar på keruberna, du ensam är den sanne Guden för alla jordens kungariken.+ Det är du som har gjort himlen och jorden.+ 17 Böj ditt öra, Jehova, och hör.+ Öppna dina ögon,+ Jehova, och se, och hör alla Sanhẹribs ord+ som han har sänt för att smäda den levande Guden.*+ 18 Det är sant, Jehova, att Assyriens kungar har förött alla länderna, och sitt eget land.+ 19 Och deras gudar överlämnades åt elden,+ för de var inga gudar,*+ utan verk av människohänder,+ trä och sten, och så tillintetgjorde de dem.+ 20 Och nu, Jehova, vår Gud,+ rädda oss ur hans hand,+ så att alla jordens kungariken inser att du, Jehova, ensam är Gud.”*+
21 Och Jesaja, Amoz son, sände sedan bud till Hiskia och lät säga: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Eftersom du har bett till mig angående Sanhẹrib, Assyriens kung,+ 22 är detta det ord som Jehova har talat mot honom:
”Jungfrun, dottern Sion,* föraktar dig, hon hånar dig.+
Bakom dig skakar dottern Jerusalem på huvudet.+
23 Vem har du smädat+ och skymfat?+
Och mot vem har du hävt upp din röst+
och högmodigt lyft upp dina ögon?+
Mot Israels Helige!+
24 Genom dina tjänare har du smädat Jehova,* och du säger:+
’Med mina många stridsvagnar+
skall jag stiga upp till bergstrakternas höjder,+
de mest avlägsna delarna av Libanon;+
och jag skall hugga ner dess höga cedrar, dess utsökta enträd.+
Och jag skall tränga fram till dess yttersta höjd,* dess fruktträdgårds skog.+
25 Jag skall gräva och dricka vatten,
och med mina fotsulor skall jag torka ut alla Egyptens* Nilkanaler.’+
26 Har du inte hört det?+ Från svunna tider har detta varit vad jag vill göra.+
Sedan förgångna dagar har jag ju utformat det.+ Nu skall jag låta det komma.+
Och du skall bli redskapet till att göra befästa städer öde som ruinhögar.+
27 Och deras invånare skall stå med kraftlösa händer;+
de skall vara förfärade och stå med skam.+
De skall bli som markens växter och som det gröna späda gräset,+
28 Jag vet ju när du sitter stilla* och när du går ut+ och när du kommer in,+
likaså när du hetsar upp dig mot mig,+
29 ty att du hetsar upp dig mot mig+ och att du ryter har nått upp till mina öron.+
Och jag skall sätta min krok i din näsa och mitt betsel mellan dina läppar,+
och jag skall föra dig tillbaka samma väg som du kom.”+
30 Och detta skall vara tecknet för dig: Man skall detta år äta av det som växer upp från spillda sädeskorn+ och under det andra året självvuxen säd; men det tredje året skall ni så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt.+ 31 Och de som slipper undan av Judas hus, de som blir kvar,+ skall slå rot nertill och bära frukt upptill.+ 32 Ty en kvarleva skall utgå från Jerusalem+ och de undkomna från Sions berg.+ Härarnas Jehovas nitälskan skall göra detta.+
33 Därför, detta är vad Jehova har sagt om Assyriens kung:+ ”Han skall inte komma in i denna stad,+ inte heller skall han skjuta en pil dit in eller komma emot den med en sköld eller kasta upp en belägringsvall mot den.”’+
34 ’Samma väg som han kom skall han vända tillbaka, och i denna stad skall han inte komma in’, lyder Jehovas uttalande.+ 35 ’Och jag skall försvara+ denna stad för att rädda den för min egen skull+ och för min tjänare Davids skull.’”+
36 Och Jehovas ängel+ gick ut och slog ihjäl 185 000 man i assyriernas läger.+ När man steg upp tidigt på morgonen, se, då var de allesammans döda, det var fullt av lik.+ 37 Därför bröt Sanhẹrib,+ Assyriens kung, upp och gav sig av och vände tillbaka+ och stannade i Nịneve.+ 38 Och när han en gång böjde sig ner i sin gud*+ Nisroks hus,+ högg hans söner Adrammẹlek och Sarẹser ner honom med svärd,+ och själva slapp de undan till landet Ạrarat.*+ Och hans son Esarhạddon+ blev kung i hans ställe.