32 Och jag skall själv ödelägga landet,+ så att era fiender som bor i det skall stirra i förundran över det.+

22 Hör! Ett rykte! Det* har nått hit, och det hörs ett väldigt stampande från landet i norr,+ för att göra städerna i Juda till en ödslig ödemark, ett läger för schakaler.+

11 Man har gjort den till en ödslig ödemark;+ den har vissnat bort;* den är ödelagd för mig.+ Hela landet har blivit ödelagt, ty det finns ingen* som har lagt det på hjärtat.+

13 Och det hände sig, medan jag profeterade, att Pelạtja, Benạjas* son, dog,+ och jag föll då ner på mitt ansikte och ropade med hög röst+ och sade: ”Ack, suveräne Herre Jehova!+ Är du i färd med att utrota dem som är kvar av Israel?”+