Jeremia

36 Nu hände det sig under Jehojạkims, Josịas sons, Judas kungs, fjärde år+ att detta ord kom till Jeremia från Jehova, och det löd: 2 ”Ta dig en bokrulle+ och skriv i den alla de ord+ som jag har talat till dig mot Israel och mot Juda+ och mot alla nationerna,+ från den dag då jag talade till dig, från Josịas dagar, ända fram till denna dag.+ 3 Kanske kommer de som tillhör Judas hus att lyssna till budskapet om all den olycka som jag tänker vålla dem,+ så att de vänder om, var och en från sin onda väg,+ och då skall jag förlåta deras missgärning och deras synd.”+

4 Då kallade Jeremia till sig Baruk,*+ Nerịas son, och efter Jeremias diktamen* skrev Baruk i bokrullen alla de ord från Jehova som Han hade talat till honom.+ 5 Därefter befallde Jeremia Baruk och sade: ”Jag är förhindrad. Jag är inte i stånd att gå till Jehovas hus.+ 6 Men du skall gå dit, och ur den rulle som du har skrivit efter min diktamen* skall du läsa upp Jehovas ord+ för folket* i Jehovas hus på fastedagen;+ och du skall också läsa upp dem för hela Juda, för dem som kommer in från sina städer.+ 7 Kanske kommer deras begäran om ynnest att nå fram till Jehova,+ och de vänder om, var och en från sin onda väg,+ ty stor är den vrede och stort det raseri som Jehova har uttalat över detta folk.”+

8 Och Baruk,+ Nerịas son, gjorde då i enlighet med allt som profeten Jeremia hade befallt honom: i Jehovas hus+ läste han ur boken+ upp Jehovas ord.

9 Nu hände det sig under Jehojạkims, Josịas sons, Judas kungs, femte år,+ i nionde månaden,+ att allt folket i Jerusalem och allt det folk som kom in från städerna i Juda till Jerusalem utropade en fasta inför Jehova.+ 10 Ur boken läste Baruk då upp Jeremias ord för allt folket i Jehovas hus, i den matsal+ som tillhörde Gemạrja,*+ avskrivaren+ Safans+ son, på den övre förgården, vid ingången till den nya porten i Jehovas hus.+

11 Och Mikạja,* son till Gemạrja, son till Safan,+ fick höra alla Jehovas ord ur boken. 12 Då gick han ner till kungens hus, till sekreterarens matsal, och se, där satt alla furstarna: sekreteraren Elisạma+ och Delạja,*+ Semạjas* son, och Ẹlnatan,+ Akbors+ son, och Gemạrja,+ Safans+ son, och Sidkịa, Hanạnjas* son, och alla de andra furstarna. 13 Och Mikạja+ berättade för dem alla de ord som han hade hört när Baruk läste ur boken för folket.+

14 Då sände alla furstarna Jẹhudi,+ son till Netạnja,* son till Selẹmja,* son till Kusi, ut till Baruk+ och lät säga: ”Rullen som du läste ur för folket – ta den i din hand och kom.” Och Baruk, Nerịas* son, tog då rullen i sin hand och kom in till dem.+ 15 Då sade de till honom: ”Sätt dig ner, det ber vi dig, och läs den för oss.” Och Baruk+ läste den för dem.

16 Men så snart de hörde alla orden såg de förskräckta på varandra; och de sade till Baruk: ”Vi måste absolut berätta allt detta för kungen.”+ 17 Och de frågade Baruk och sade: ”Tala om för oss, det ber vi dig: Hur skrev du alla dessa ord? Var det efter hans diktamen?”+ 18 Då sade Baruk till dem: ”Efter hans diktamen. Han kungjorde alla dessa ord för mig, och jag skrev dem i boken med bläck.”+ 19 Slutligen sade furstarna till Baruk: ”Gå, göm dig, du och Jeremia, så att ingen alls vet var ni är.”+

20 Sedan gick de in till kungen, till förgården,+ och rullen lämnade de i förvar i sekreteraren Elisạmas+ matsal;+ och de berättade allt för kungen.

21 Då sände kungen ut Jẹhudi+ att hämta rullen, och han hämtade den från sekreteraren+ Elisạmas+ matsal. Och Jẹhudi läste den för kungen och för alla furstarna som stod hos kungen. 22 Och kungen satt i vinterhuset,+ i nionde månaden,*+ med en kolpanna+ brinnande framför sig. 23 Så snart Jẹhudi nu hade läst tre eller fyra spalter skar han den i stycken med sekreterarens kniv och kastade dem i elden i kolpannan, tills hela rullen slutligen hade hamnat i elden som var i kolpannan.+ 24 Och varken kungen eller någon av hans tjänare som hörde alla dessa ord kände någon skräck+ eller rev sönder sina kläder.+ 25 Och trots att Ẹlnatan+ och Delạja*+ och Gemạrja*+ vädjade till kungen att inte bränna upp rullen, lyssnade han inte till dem.+ 26 Vidare befallde kungen Jerạhmeel, kungens son, och Serạja,* Ạzriels son, och Selẹmja,* Ạbdeels son, att hämta sekreteraren Baruk och profeten Jeremia.+ Men Jehova höll dem gömda.+

27 Och Jehovas ord kom till Jeremia, sedan kungen hade bränt upp rullen med de ord som Baruk+ hade skrivit efter Jeremias diktamen,+ och det löd: 28 ”Ta dig åter en rulle, en annan, och skriv i den alla de första orden, de som stod i den första rullen, som Jehojạkim, Judas kung, brände upp.+ 29 Och mot Jehojạkim, Judas kung, skall du säga: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Du har bränt upp denna rulle+ och sagt: ’Varför har du skrivit i den+ och sagt: ”Babylons kung skall helt visst komma och fördärva detta land och få människor* och djur att försvinna ur det”?’+ 30 Därför, detta är vad Jehova har sagt mot Jehojạkim, Judas kung: ’Han skall inte få någon som sitter på Davids tron,+ och hans egen döda kropp skall bli till något som kastas ut+ till hettan om dagen och till frosten om natten. 31 Och jag skall avkräva honom och hans avkomlingar och hans tjänare räkenskap+ för deras missgärning,+ och över dem och över invånarna i Jerusalem och över männen* i Juda skall jag låta all den olycka komma som jag har uttalat mot dem,+ utan att de har lyssnat.’”’”+

32 Och Jeremia tog en annan rulle och gav den åt sekreteraren Baruk, Nerịas son,+ som sedan skrev i den efter Jeremias diktamen+ alla orden i den bok som Jehojạkim, Judas kung, hade bränt upp i elden;+ och till dem lades dessutom många liknande ord.