Joel

1 Jehovas ord som kom+ till Joel, Pẹtuels son:

2 ”Hör detta, ni äldste,* och lyssna, alla ni invånare i landet.*+ Har detta skett i era dagar eller i era förfäders dagar?+ 3 Berätta om detta för era söner, och era söner för sina söner, och deras söner för den följande generationen.+ 4 Det som fjärilslarven lämnade kvar åt vandringsgräshoppan upp;+ och det som vandringsgräshoppan lämnade kvar åt den krypande, vinglösa gräshoppan* upp; och det som den krypande, vinglösa gräshoppan lämnade kvar åt kackerlackan upp.+

5 Vakna upp, ni drinkare,+ och gråt; och tjut,+ alla ni som dricker vin, för det söta vinets skull,+ ty det har tagits bort från er mun.+ 6 Ty en nation har dragit upp i mitt land, mäktig och tallös.+ Dess tänder är ett lejons* tänder,+ och den har ett lejons* käkben. 7 Den har gjort min vinstock till något man häpnar över+ och mitt fikonträd till en stubbe.+ Den har formligen skalat det naket och kastat bort det.+ Dess kvistar har blivit vita. 8 Brist ut i klagan,* liksom en jungfru som har bundit om sig med säckväv+ klagar över sin ungdoms ägare.*

9 Sädesoffer+ och dryckesoffer+ har tagits bort från Jehovas hus; prästerna, Jehovas tjänare,+ sörjer.+ 10 Fältet har skövlats,+ marken har drabbats av sorg;+ ty brödsäden har skövlats, det nya vinet har torkat bort,+ oljan har sinat.+ 11 Jordbrukare har fått stå med skam;+ vinodlare har tjutit,* för vetets och kornets skull; ty fältets skörd har gått förlorad.+ 12 Vinstocken har visat sig vara torr, och fikonträdet har tynat bort. Granatäppelträdet, även palmen och äppelträdet, alla markens träd – de har torkat bort;+ ty jublet har skamset gått bort från människors* söner.+

13 Bind om er med säckväv och slå er på bröstet av sorg,+ ni präster. Tjut, ni som gör tjänst vid altaret.+ Kom in, tillbringa natten i säckväv, ni min Guds* tjänare; ty er Guds hus har berövats sädesoffer+ och dryckesoffer.+ 14 Helga en fastetid.+ Kalla samman en högtidssammankomst.+ Samla de äldste, alla landets* invånare, till Jehovas, er Guds, hus,+ och ropa till Jehova om hjälp.+

15 Ack, denna dag!+ Ty Jehovas dag är nära,+ och den kommer som en skövling från den Allsmäktige!* 16 Har inte födan tagits bort mitt för våra ögon, glädje och fröjd från vår Guds hus?+ 17 De torkade fikonen* har skrumpnat under deras skovlar. Förrådshus har lagts öde. Lador* har rivits ner, ty brödsäden har torkat bort. 18 Hör hur husdjuren suckar! Hjordarna av nötboskap irrar omkring i förvirring! Det finns ju inget bete för dem.+ Ja, fårhjordarna har fått bära skulden.

19 Till dig, Jehova, ropar jag;+ ty en eld har förtärt vildmarkens beten, och en låga har förbränt alla markens träd.+ 20 Också markens djur längtar efter dig,+ ty vattenbäckarna har torkat ut,+ och en eld har förtärt vildmarkens beten.”