5 Då såg Jehova att människans ondska var mycket stor på jorden och att varje benägenhet+ hos hennes hjärtas tankar bara var ond hela tiden.*+

21 Och Jehova kände då en rogivande* lukt,+ och Jehova sade i sitt hjärta:+ ”Aldrig mer skall jag nedkalla ont över marken+ för människans skull, eftersom benägenheten+ hos människans hjärta är ond alltifrån hennes ungdom;+ och aldrig mer skall jag slå allt levande så som jag nu har gjort.+

26 Den som förtröstar på sitt eget hjärta är enfaldig,+ men den som vandrar i vishet slipper undan.+

20 Han livnär sig på aska.+ Hans eget hjärta, som har förts bakom ljuset, har vilselett honom.+ Och han befriar inte sin själ, och han säger inte: ”Är det inte en lögn i min högra hand?”+

13 Man har begått överträdelser och förnekat Jehova;+ och man har dragit sig tillbaka från vår Gud,* talat förtryck och uppror,+ tänkt ut* och mumlat lögnaktiga ord från hjärtat.+

14 Nej, var och en prövas genom att dras och lockas* av sitt eget begär.+

26 Om någon menar sig* utöva en form av gudsdyrkan*+ och likväl inte tyglar sin tunga+ utan fortsätter att bedra sitt hjärta,+ då är hans form av gudsdyrkan meningslös.+