9 O att mitt huvud vore vatten och mina ögon en tårekälla!+ Då kunde jag gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk.*+

17 Och om ni inte hör det,+ skall min själ gråta i det fördolda över denna stolthet, och den skall helt visst fälla tårar; och mitt öga skall flöda av tårar,+ därför att Jehovas hjord+ har blivit bortförd i fångenskap.

17 Och du skall säga detta ord till dem: ’Må mina ögon flöda av tårar natt och dag, och må de inte hålla sig stilla,+ ty med ett stort sammanbrott har jungfrun, dottern mitt folk, blivit krossad,+ med ett helt oläkligt slag.+