7 Må den ondskefulle överge sin väg+ och den man som vållar skada sina tankar;+ och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom,+ ja till vår Gud, ty han förlåter i rikt mått.+

31 Och de har byggt offerhöjderna i Tofet,+ som är i Hinnoms sons dal,*+ för att bränna upp sina söner och sina döttrar i eld,+ något som jag inte hade befallt och en tanke som inte ens hade uppkommit i mitt hjärta.’+

8 och den nationen verkligen vänder om från sin ondska, emot vilken jag talade,+ då skall jag känna ånger över den olycka som jag hade tänkt verkställa mot den.+

11 Säg till dem: ’”Så sant jag lever”, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ”jag finner inte behag i den ondskefulles död,+ utan i att den ondskefulle vänder om+ från sin väg och får leva.+ Vänd om, vänd om från era onda vägar,+ ty varför skulle ni dö, ni av Israels hus?”’+

10 De tuktade oss ju några få dagar, efter vad som föreföll dem gott,+ men han gör det till vår nytta, för att vi skall få del av hans helighet.+

13 Låt ingen under det han prövas+ säga: ”Jag prövas av Gud.” Med det som är ont kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.

9 Jehova* är inte långsam med avseende på sitt löfte,+ så som några betraktar det som långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte vill att någon skall drabbas av förintelse utan att alla skall nå fram till sinnesändring.*+