13 Och Jehova* säger: ”Eftersom detta folk har närmat sig med sin mun och de har ärat mig blott med sina läppar+ och de har avlägsnat sitt hjärta långt bort från mig+ och deras fruktan för mig är inlärda människobud,+

16 Detta är vad Jehova har sagt: ”Stanna på vägarna och se, och fråga efter de forntida stigarna, var den goda vägen nu är;+ och gå på den,+ och finn ro för era själar.”+ Men de sade gång på gång: ”Vi vill inte gå.”+

17 utan vi skall helt visst göra efter varje ord som har utgått ur vår mun+ och frambära rökoffer åt ’himlens drottning’*+ och utgjuta* dryckesoffer åt henne,+ alldeles som vi själva+ och våra förfäder,+ våra kungar+ och våra furstar gjorde i Judas städer och på Jerusalems gator, när vi blev mättade med bröd och hade det gott och inte såg någon olycka.+

21 Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himlarnas kungarike, utan den som gör+ min himmelske Faders vilja.+

49 Den däremot som hör och inte gör,+ han är lik en människa som byggde ett hus på marken utan grund. Mot det vräkte sig floden, och det störtade genast in, och det husets ras+ blev stort.”+