Hesekiel
6 Och Jehovas ord fortsatte att komma till mig, och det löd: 2 ”Människoson, vänd ditt ansikte mot Israels berg och profetera+ för dem.+ 3 Och du skall säga: ’Israels berg, hör den suveräne Herren Jehovas ord:+ Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt till bergen och kullarna,+ till bäckfårorna och dalarna: ”Se, det är jag som låter ett svärd komma över er, och jag skall förstöra era offerhöjder.+ 4 Och era altaren skall läggas öde,+ och era rökelseställ skall brytas sönder, och jag skall låta era slagna falla inför era smutsiga avgudar.*+ 5 Och jag skall lägga liken av Israels söner inför deras smutsiga avgudar, och jag skall sprida era ben runt omkring era altaren.+ 6 Överallt där ni bor+ skall städerna bli förhärjade,+ och offerhöjderna skall bli ödelagda, så att de ligger förhärjade+ och era altaren ligger öde, och de skall brytas sönder,+ och era smutsiga avgudar skall försvinna+ och era rökelseställ huggas ner+ och era verk utplånas. 7 Och den slagne skall falla mitt ibland er,+ och ni skall inse att jag är Jehova.*+
8 Och när det sker, skall jag låta en kvarleva bli kvar åt er: de som undkommer svärdet bland nationerna, när ni skingras i länderna.+ 9 Och de av er som undkommer skall komma ihåg mig bland de nationer dit de har blivit bortförda som fångar,+ ty jag har blivit nedbruten på grund av deras otuktiga hjärta, som har vänt sig bort från mig,+ och på grund av deras ögon, som i otukt vandrar efter deras smutsiga avgudar;+ och de skall känna vämjelse över sig själva på grund av det onda de har gjort genom alla sina avskyvärdheter.+ 10 Och de skall inse att jag är Jehova; inte förgäves talade jag+ om att låta denna olycka komma över dem.”’+
11 Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Slå ihop dina händer+ och stampa med din fot och säg: ”Ack ve!” på grund av allt det onda och avskyvärda i Israels hus,+ ty genom svärd,+ genom hungersnöd+ och genom pest skall de falla.+ 12 Den som är långt borta+ skall dö genom pest; och den som är nära skall falla för svärd; och den som har lämnats kvar och som har blivit bevarad skall dö genom hungersnöd, och jag skall tömma ut mitt raseri över dem.+ 13 Och ni skall inse att jag är Jehova,+ när deras slagna ligger mitt ibland deras smutsiga avgudar,+ runt omkring deras altaren,+ på varje hög kulle,+ på bergens alla toppar+ och under varje frodigt träd+ och under varje stort träd med täta grenar,+ den plats där de har framburit en rogivande* lukt åt alla sina smutsiga avgudar.+ 14 Och jag skall räcka ut min hand mot dem+ och göra landet till en ödslig ödemark, ja till en öde trakt, värre än vildmarken åt Dibla* till, överallt där de bor. Och de skall inse att jag är Jehova.’”