28 Härmed är slutet på saken. Vad mig, Daniel, beträffar, förskräckte mina tankar mig mycket, så att mitt ansikte skiftade färg; men jag bevarade detta i mitt hjärta.”*+
27 Och jag, Daniel, kände mig utmattad och blev sjuk några dagar.+ Sedan stod jag upp och utförde arbete för kungen;+ men jag var som bedövad på grund av det jag hade sett, och det var ingen som förstod det.+
16 Jag hörde det, och min buk darrade; vid ljudet skälvde mina läppar; röta trängde in i benen i min kropp;+ och jag darrade där jag stod, eftersom jag i stillhet skulle vänta på* nödens dag,+ på att han drar upp mot folket+ och angriper det.