17Och tisbiten Elia*+ från Tisbe* i Gịlead+ sade till Ahab: ”Så sant Jehova, Israels Gud, lever,+ inför vars ansikte jag står,*+ det skall under dessa år varken falla dagg eller regn+ annat än på mitt ords befallning!”+
19 Så gick han därifrån och fann Elisa, Safats son, medan han höll på att plöja+ med tolv spann framför sig, och själv var han vid det tolfte. Då gick Elia bort till honom och kastade sin ämbetsklädnad+ över honom.
15 Och Jehova, deras förfäders Gud, sände varningar till dem genom sina budbärare,+ ja, han sände gång på gång varningar,* ty han kände medömkan med sitt folk+ och med sin boning.+