17 Ändå har de ingen rot i sig, utan de består bara till en tid; sedan, så snart som vedermöda eller förföljelse uppstår för ordets skull, förmås de att snava och falla.+
13 De på klippan är de som tar emot ordet med glädje när de får höra det, men de har ingen rot; de tror till en tid, men i en prövotid faller de ifrån.+