Markus

13 När han nu gick ut ur templet, sade en av hans lärjungar till honom: ”Lärare, se, vilka stenar och vilka byggnader!”+ 2 Men Jesus sade till honom: ”Ser du dessa stora byggnader?+ Här skall alls inte lämnas sten på sten;+ allt skall bli nerrivet.”+

3 Och när han satt på Olivberget med templet inom synhåll, började Petrus+ och Jakob och Johannes och Andreas fråga honom då de var för sig själva:+ 4 ”Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på den tid då alla dessa ting skall komma till en avslutning?”*+ 5 Så Jesus sade till dem: ”Se till att ingen vilseleder er.+ 6 Många skall komma på grundval av mitt namn och säga: ’Jag är det’, och de skall vilseleda många.+ 7 Dessutom, när ni får höra krig och rykten om krig, bli då inte förfärade; dessa ting måste inträffa, men det är ännu inte slutet.*+

8 Ty nation skall resa sig* mot nation och kungarike mot kungarike,+ det skall vara jordbävningar*+ på den ena orten efter den andra, det skall vara hungersnöd.+ Detta är början till nödens våndor.+

9 Men ni, ta er själva i akt; man skall överlämna er åt lokala domstolar,*+ och ni skall bli pryglade i synagogor+ och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, till ett vittnesbörd* för dem.+ 10 Och de goda nyheterna+ måste först predikas* i alla nationerna.+ 11 Men när man för bort er för att överlämna er, var då inte på förhand bekymrade för vad ni skall säga;+ utan vad som än ges er i den stunden, säg detta; det är nämligen inte ni som talar utan den heliga anden.+ 12 Vidare skall en bror utlämna sin egen bror till döden och en far sitt barn,+ och barn skall sätta sig upp mot föräldrar och sända dem i döden;+ 13 och ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull.+ Men den som har hållit ut till slutet,*+ han skall bli räddad.+

14 Men när ni får se vämjeligheten+ som vållar ödeläggelse+ stå där den inte borde (läsaren bör bruka urskillning),+ då bör de som är i Judeen fly till bergen.+ 15 Den som är uppe på taket bör inte gå ner, inte heller gå in för att ta ut något ur sitt hus;+ 16 och den som är ute på fältet bör inte vända hem för att hämta sin ytterklädnad.+ 17 Ve de kvinnor som väntar barn och de som ammar i de dagarna!+ 18 Be oavbrutet att det inte sker om vintern;+ 19 ty de dagarna skall bli dagar med en sådan vedermöda+ som inte har förekommit från början av skapelsen, som Gud skapade, intill den tiden* och som inte på nytt skall förekomma.+ 20 Ja, om inte Jehova*+ förkortade den tiden,* skulle inget kött bli räddat. Men för de utvaldas+ skull, vilka han har utvalt,+ har han förkortat den tiden.+

21 Och om någon då säger till er: ’Titta! Här är Messias.’ ’Titta! Där är han’,+ så tro det inte.+ 22 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram+ och göra tecken och under+ för att om möjligt villa bort de utvalda.+ 23 Se er alltså för;+ jag har sagt er allt på förhand.+

24 Men i de dagarna, efter denna vedermöda, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken, 25 och stjärnorna skall falla från himlen, och de krafter som är i himlarna skall skakas.+ 26 Och då skall de se Människosonen+ komma* bland molnen med stor makt och härlighet.+ 27 Och då skall han sända ut änglarna och samla ihop sina utvalda+ från de fyra vindarna, från jordens ytterkant till himlens ytterkant.+

28 Lär er nu av liknelsen om fikonträdet: Så snart som dess unga gren blir mjuk och får löven att spricka fram vet ni att sommaren är nära.+ 29 Likaså vet ni också, när ni ser detta inträffa, att han är nära, vid dörrarna.+ 30 Jag säger er i sanning att denna generation* visst inte skall försvinna förrän allt detta inträffar.+ 31 Himmel+ och jord skall försvinna, men mina ord+ skall inte försvinna.+

32 Men om den dagen eller timmen vet ingen något, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.+ 33 Ta er ständigt i akt, håll er vakna,+ för ni vet inte när det är den fastställda tiden.+ 34 Det är som en man som reste utomlands,+ som lämnade sitt hus och överlät myndigheten åt sina slavar, gav var och en hans arbete och befallde dörrvaktaren att ständigt vara vaksam. 35 Var alltså ständigt vaksamma;+ ni vet ju inte när husets herre kommer, om det blir sent på dagen* eller vid midnatt* eller då tuppen börjar gala* eller tidigt på morgonen;*+ 36 så att han, när han plötsligt kommer, inte skall finna er sovande.+ 37 Men vad jag säger till er, det säger jag till alla: Var ständigt vaksamma.”+