Johannes
10 ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren+ utan klättrar upp på något annat ställe, han är en tjuv och en plundrare.+ 2 Men den som går in genom dörren,+ han är fårens+ herde.+ 3 För honom öppnar dörrvaktaren,+ och fåren+ lyssnar till hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för dem ut. 4 När han har fått ut alla sina egna, går han framför dem, och fåren följer+ honom, eftersom de känner hans röst.+ 5 En främmande kommer de visst inte att följa, utan kommer att fly+ från honom, eftersom de inte känner de främmandes röst.”+ 6 Denna jämförande bild använde Jesus när han talade till dem, men de visste inte vad det som han talade till dem betydde.+
7 Därför sade Jesus återigen: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag är fårens dörr.+ 8 Alla som har kommit i mitt ställe är tjuvar och plundrare;+ men fåren har inte lyssnat till dem.+ 9 Jag är dörren;+ vemhelst som går in genom mig, han skall bli räddad, och han skall gå in och ut och finna bete.+ 10 Tjuven+ kommer bara för att stjäla och slakta och tillintetgöra.+ Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. 11 Jag är den rätte herden;+ den rätte herden ger ut sin själ till förmån för fåren.+ 12 Den lejde+ mannen, som inte är herde och som fåren inte tillhör som hans egna, ser vargen komma och överger fåren och flyr – och vargen nappar dem åt sig och skingrar dem+ – 13 eftersom han är en lejd+ man och inte bryr sig om fåren.+ 14 Jag är den rätte* herden, och jag känner mina får,+ och mina får känner mig,+ 15 alldeles som Fadern känner mig och jag känner Fadern;+ och jag ger ut min själ* till förmån för fåren.+
16 Och jag har andra får,+ som inte är av den här fållan;+ också dem måste jag föra fram,* och de skall lyssna till min röst,+ och de skall bli en enda hjord under en enda herde.+ 17 Fadern älskar mig+ därför att jag ger ut min själ,+ för att sedan få den tillbaka. 18 Ingen har tagit* den ifrån mig, utan jag ger ut den av mig själv. Jag har myndighet att ge ut den, och jag har myndighet att få den tillbaka.+ Budet+ om detta har jag fått av min Fader.”
19 För de här ordens skull blev det åter söndring+ bland judarna. 20 Många av dem sade: ”Han har en demon+ och är galen. Varför lyssnar ni till honom?” 21 Andra kunde säga: ”Detta är inte uttalanden av en demonpåverkad man. En demon kan väl inte öppna blindas ögon?”
22 Vid den tiden pågick invigningshögtiden* i Jerusalem. Det var vinter, 23 och Jesus vandrade omkring i templet, i Salomos pelarhall.+ 24 Därför omringade judarna honom och sade till honom: ”Hur länge skall du hålla vår själ i spänning? Om du är Messias,+ säg oss det rent ut.”+ 25 Jesus svarade dem: ”Jag har sagt er det, och ändå tror ni inte. De gärningar som jag gör i min Faders namn, dessa vittnar om mig.+ 26 Men ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får.+ 27 Mina får+ lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.+ 28 Och jag ger dem evigt liv,+ och de skall aldrig någonsin bli tillintetgjorda,+ och ingen skall rycka dem ur min hand.+ 29 Vad min Fader+ har gett mig är större än allt annat,*+ och ingen kan rycka dem ur Faderns hand.+ 30 Jag och Fadern är ett.”*+
31 På nytt tog judarna upp stenar för att stena honom.+ 32 Jesus bemötte dem med att säga: ”Jag har visat er många förträffliga gärningar från Fadern. För vilken av de gärningarna stenar ni nu mig?” 33 Judarna svarade honom: ”Inte stenar vi dig för en förträfflig gärning, utan för hädelse,+ ja, därför att du, fast du är en människa, gör dig själv till en gud.”+ 34 Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag:+ ’Jag har sagt: ”Ni är gudar”’?*+ 35 Om han har kallat dem som Guds ord var riktat mot* för ’gudar’,+ och Skriften kan ju inte göras om intet,+ 36 hur kan ni då säga till mig* som Fadern har helgat och sänt till världen: ’Du hädar’, därför att jag sade: Jag är Guds Son?+ 37 Om jag inte gör min Faders gärningar,+ skall ni inte tro på mig. 38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna,+ även om ni inte tror på mig, för att ni må få veta och fortsätta att veta att Fadern är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med Fadern.”+ 39 Då försökte de återigen gripa honom,+ men han gick sin väg och var utom räckhåll för dem.+
40 Och återigen begav han sig över Jordan till det ställe där Johannes först höll till och döpte,+ och där stannade han kvar. 41 Och många kom till honom, och de sade: ”Johannes gjorde visserligen inte något tecken, men allt vad Johannes sade om den här mannen var sant.”+ 42 Och många satte tro till honom där.+