En vallfartssång. Av David.
122 Jag gladdes när man sade till mig:+
”Låt oss gå till Jehovas hus.”+
2 Våra fötter stod+
i dina portar, Jerusalem.+
3 Jerusalem, byggt som en stad+
som är sammanfogad i enhet,+
4 dit stammarna drar upp,+
Jahs stammar+ –
det är en påminnelse för Israel+
om att tacka Jehovas namn.+
5 Ty där har domstronerna sin plats,+
troner för Davids hus.+
6 Be om fred för Jerusalem.+
De som älskar dig, du stad, skall vara fria från bekymmer.+
7 Må frid råda innanför din skyddsvall,+
frihet från bekymmer i dina boningstorn.+
8 För mina bröders och mina vänners skull vill jag nu säga:+
”Må det vara frid i dig.”+
9 För Jehovas, vår Guds, hus skull+
vill jag söka ditt bästa.+