Ester

7 Så kom kungen och Haman+ för att hålla gästabud hos drottning Ester. 2 Kungen sade nu till Ester också på andra dagen under vinbanketten:+ ”Vad är din bön,+ drottning Ester? Den skall beviljas dig.+ Och vad är din begäran? Om den så gäller halva kungariket,+ skall den uppfyllas!” 3 Då svarade drottning Ester och sade: ”Om jag har funnit ynnest för dina ögon, o kung, och om kungen finner för gott, så må min själ*+ ges mig på min bön och mitt folk+ på min begäran. 4 Ty vi har blivit sålda,+ jag och mitt folk, till att förintas, dräpas och tillintetgöras.+ Om vi bara hade sålts som slavar+ och slavinnor skulle jag ha tigit. Men trångmålet är inte tillbörligt, då det är till skada för kungen.”*

5 Kung Ahasvẹros sade nu, ja, han sade till drottning Ester: ”Vem är det,+ och var är han* som har vågat*+ göra något sådant?” 6 Då sade Ester: ”Mannen, motståndaren+ och fienden,+ är den onde Haman här.”

Haman blev då förfärad+ på grund av kungen och drottningen. 7 Kungen reste sig i sitt raseri+ från vinbanketten och gick ut i palatsets trädgård, men Haman blev stående för att bönfalla drottning Ester om sin själ,*+ för han såg att något ont hade beslutats+ mot honom* av kungen.+ 8 När kungen återvände från palatsets trädgård till huset där vinbanketten hölls,+ hade Haman kastat sig ner på den vilobädd+ som Ester låg på. Då sade kungen: ”Skall drottningen till och med bli våldtagen här hos mig i huset?” Ordet utgick ur kungens mun,+ och man täckte över Hamans ansikte. 9 Harbọna,+ en av hovfunktionärerna+ hos kungen, sade nu: ”Det står redan en påle+ vid Hamans hus, femtio alnar* hög, den som Haman har gjort för Mọrdokaj, som talade så att det blev till det bästa för kungen.”+ Då sade kungen: ”Häng upp honom på den.”+ 10 Så hängde de upp Haman på den påle+ som han hade gjort i ordning för Mọrdokaj,+ och kungens raseri lade sig.