Apostlagärningarna
20 När nu tumultet hade upphört, sände Paulus efter lärjungarna, och när han hade uppmuntrat dem och sagt farväl till dem,+ bröt han upp för att fara till Makedonien.+ 2 Sedan han hade färdats genom de trakterna och talat många uppmuntrande ord till dem som var där,+ kom han till Grekland. 3 När han så hade tillbringat tre månader där, beslöt han att vända tillbaka genom Makedonien, eftersom en komplott+ hade anstiftats mot honom av judarna då han stod i begrepp att avsegla till Syrien. 4 Med honom följde då Sọpatros,+ son till Pyrrhos från Berẹa, Aristạrkus+ och Secundus av thessalonịkerna och Gajus från Derbe och Timoteus+ samt Tykikos+ och Trọfimos+ från provinsen Ạsia. 5 Dessa fortsatte och väntade på oss i Troas;+ 6 men vi seglade ut från Filippi efter det osyrade brödets dagar,+ och vi kom till dem i Troas+ inom fem dagar; och där uppehöll vi oss sju dagar.
7 På första dagen+ i veckan, då vi var samlade för att inta en måltid,* började Paulus hålla ett tal till dem, eftersom han ämnade ge sig av nästa dag; och han drog ut på talet ända till midnatt. 8 Och det fanns ganska många lampor i rummet på övervåningen+ där vi var samlade. 9 I fönstret satt en ung man vid namn Eutykos, som föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och han sjönk ihop i sömnen och föll ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. 10 Men Paulus gick ner, böjde sig över honom+ och slog armarna om honom och sade: ”Sluta upp med ert oväsen, för hans själ* är i honom.”+ 11 Så gick han upp och började måltiden genom att bryta brödet,* och han åt, och sedan han hade samtalat med dem rätt länge, ända till dagbräckningen, bröt han slutligen upp. 12 Och de förde bort pojken levande och blev övermåttan tröstade.
13 Vi gick nu före till båten och avseglade till Assos, där vi skulle ta Paulus ombord, ty detta hade han gett anvisningar om, eftersom han själv ville ta landvägen. 14 När han så hann upp oss i Assos, tog vi honom ombord och gick till Mitylẹne; 15 och efter att ha seglat i väg därifrån påföljande dag kom vi mitt för Chios, men nästa dag angjorde vi Samos, och följande dag kom vi till Milẹtos. 16 Paulus hade nämligen beslutat att segla förbi Ẹfesos,+ för att han inte skulle slösa bort någon tid i provinsen Ạsia; han skyndade nämligen på för att han om möjligt skulle kunna vara i Jerusalem+ på pingstdagen.
17 Från Milẹtos sände han emellertid bud till Ẹfesos och kallade till sig församlingens äldste.*+ 18 När de kom till honom, sade han till dem: ”Ni vet mycket väl hur jag, från första dagen då jag kom till provinsen Ạsia,+ var hos er hela tiden+ 19 och gjorde slavtjänst+ åt Herren med den största ödmjukhet+ och under tårar och prövningar som drabbade mig genom judarnas komplotter,+ 20 medan jag inte undandrog mig att berätta för er om något som helst av det som var nyttigt eller att undervisa+ er offentligt och från hus+ till hus,* 21 utan jag vittnade grundligt+ både för judar och för greker om sinnesändring+ inför Gud och tro på vår Herre Jesus. 22 Och nu, se, bunden i* anden+ är jag på väg till Jerusalem, fast jag inte vet vad som skall hända mig där, 23 utom att den heliga anden+ i stad efter stad gång på gång vittnar för mig, då den säger att bojor och vedermödor väntar mig.+ 24 Likväl räknar jag inte alls min själ* som något som är dyrbart för mig,+ om jag bara får fullborda mitt lopp+ och den tjänst+ som jag har fått+ av Herren Jesus, att grundligt vittna om de goda nyheterna om Guds oförtjänta omtanke.+
25 Och nu, se, jag vet att ni inte skall se mitt ansikte mer, alla ni bland vilka jag har gått och predikat* kungariket.* 26 Därför kallar jag er till vittnen nu i dag att jag är ren från allas blod;+ 27 jag har ju inte undandragit mig att berätta för er om allt vad Gud har beslutat.+ 28 Ge akt+ på er själva+ och på hela den hjord+ inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän,*+ till att vara herdar för Guds* församling,+ som han har förvärvat med blodet+ av sin egen Son.* 29 Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar+ komma in bland er, och de skall inte behandla hjorden skonsamt, 30 och ur er egen krets skall det träda fram män som skall förvränga sanningen*+ för att dra bort lärjungarna efter sig.+
31 Håll er därför vakna och ha i minnet att jag i tre års tid,+ natt och dag, inte upphörde med att allvarligt förmana+ var och en under tårar. 32 Och nu anförtror jag er åt Gud*+ och åt hans oförtjänta omtankes ord, som kan bygga upp er+ och ge er arvet bland alla de helgade.+ 33 Jag har inte haft begär till någons silver eller guld eller klädnad.+ 34 Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov.+ 35 Jag har i allting tydligt visat er att ni, genom att på det sättet möda er,+ bör bistå dem som är svaga+ och bör ha Herren Jesu ord i minnet, då han själv sade: ’Det är lyckligare att ge+ än att få.’”
36 Och när han hade sagt detta, föll han på knä+ tillsammans med dem alla och bad. 37 Ja, det blev en hel del gråt bland dem alla, och de föll Paulus om halsen+ och kysste+ honom ömt, 38 eftersom de kände särskild smärta över det ord som han hade sagt, att de inte mer skulle få se hans ansikte.+ Så beredde de sig att ledsaga+ honom till båten.