Lukas

21 När han nu såg upp, fick han se de rika lägga sina gåvor i bidragsbössorna.*+ 2 Han såg då en viss behövande änka lägga i två små mynt av mycket ringa värde* där,+ 3 och han sade: ”Jag säger er sanningsenligt: Denna änka har, fast hon är fattig, lagt i mer än alla de andra.+ 4 Alla dessa lade ju i gåvor* av sitt överflöd, men denna kvinna lade i av sin fattigdom alla de medel hon hade att leva av.”+

5 Senare, då somliga höll på att tala om templet, hur det var smyckat med fina stenar och gåvor som var vigda åt det,+ 6 sade han: ”Vad detta beträffar, som ni nu betraktar, skall de dagar komma då här inte skall lämnas sten på sten; allt skall bli nerrivet.”+ 7 Sedan frågade de honom och sade: ”Lärare, när skall då dessa ting ske, och vad skall vara tecknet på den tid då dessa ting skall inträffa?”+ 8 Han sade: ”Se till att ni inte blir vilseledda;+ många skall nämligen komma på grundval av mitt namn och säga: ’Jag är det’, och: ’Den bestämda tiden har närmat sig.’+ Följ dem inte. 9 När ni vidare får höra om krig och oroligheter, skall ni inte bli förfärade.+ Dessa ting måste nämligen inträffa först, men slutet* kommer inte omedelbart.”

10 Sedan fortsatte han att säga till dem: ”Nation skall resa sig* mot nation+ och kungarike mot kungarike;+ 11 och det skall vara stora jordbävningar och på den ena orten efter den andra farsoter och hungersnöd;+ och det skall vara skräcksyner och från himlen stora tecken.+

12 Men före allt detta skall man gripa er och förfölja+ er, och man skall överlämna er åt synagogorna och fängelserna, och ni skall bli dragna inför kungar och ståthållare för mitt namns skull.+ 13 Det skall för er leda till ett vittnesbörd.*+ 14 Bestäm er därför i era hjärtan för att inte i förväg öva in hur ni skall framföra ert försvar,+ 15 för jag skall ge er en mun* och vishet, som alla era motståndare tillsammans inte skall kunna stå emot eller motsäga.+ 16 Vidare skall ni bli förrådda till och med av föräldrar+ och bröder och släktingar och vänner, och man skall sända några av er i döden;+ 17 och ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull.+ 18 Och ändå skall visst inte ett hår+ på era huvuden gå förlorat. 19 Genom er uthållighet skall ni förvärva era själar.*+

20 När ni vidare får se Jerusalem vara omringat+ av lägrade härar, vet då att dess ödeläggelse har närmat sig.+ 21 Då bör de som är i Judeen fly till bergen, och de som är inne i staden bör dra ut, och de som är ute på landet bör inte gå in i staden;+ 22 detta är nämligen dagar för rättskipning,* när allt som står skrivet skall uppfyllas.+ 23 Ve de kvinnor som väntar barn och de som ammar i de dagarna!+ För det skall komma stor nöd över landet* och vrede över detta folk; 24 och de skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla nationerna;+ och Jerusalem skall trampas ner av nationerna* tills nationernas fastställda tider+ har löpt ut.*

25 Det skall också vara tecken i sol+ och måne och stjärnor och på jorden ängslan bland nationer som inte känner utvägen på grund av havets+ rytande och dess upprördhet,+ 26 medan människor blir vanmäktiga av fruktan+ och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden;*+ ty himlarnas krafter* skall skakas.+ 27 Och då skall de se Människosonen+ komma* i ett moln med makt och stor härlighet.+ 28 Men när dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.”

29 Så framställde han en liknelse för dem: ”Betrakta fikonträdet och alla de andra träden:+ 30 Redan när de knoppas, vet ni av er själva, av vad ni ser, att nu är sommaren nära.+ 31 På samma sätt vet ni också, när ni ser detta inträffa, att Guds kungarike är nära.+ 32 I sanning säger jag er: Denna generation* skall visst inte försvinna förrän allt detta inträffar.+ 33 Himmel och jord skall försvinna,+ men mina ord skall visst inte försvinna.+

34 Men ge akt på er själva, så att aldrig era hjärtan blir nertyngda av omåttligt ätande och omåttligt drickande+ och livets bekymmer*+ och den dagen plötsligt, på ett ögonblick, kommer över er+ 35 som en snara.+ Den skall nämligen komma över alla som bor på hela jordens yta.+ 36 Håll er då vakna+ och frambär hela tiden ödmjuk bön,+ för att ni må lyckas i att undfly allt detta som skall inträffa och i att bestå inför Människosonen.”+

37 På dagarna undervisade han i templet,+ men på kvällarna gick han ut och stannade över natten på det berg som kallas Olivberget.+ 38 Och allt folket+ kom till honom i templet tidigt på dagen för att höra honom.