Apostlagärningarna
28 Och när vi hade blivit räddade, då fick vi veta att ön hette Malta.*+ 2 Och folket där, som talade ett främmande språk,* visade oss ovanlig människokärlek,*+ för de gjorde upp eld och tog hjälpsamt emot oss alla på grund av regnet som föll och på grund av kölden.+ 3 Men då Paulus hade dragit ihop ett fång torra kvistar och lagt det på elden, kom en huggorm fram till följd av hettan och högg sig fast vid hans hand. 4 När folket med det främmande språket fick se det giftiga djuret hänga vid hans hand, sade de till varandra: ”Säkert är den här mannen en mördare, och även om han har blivit räddad ur havet, har den hämndgiriga rättvisan inte tillåtit honom att leva vidare.” 5 Han skakade emellertid av sig det giftiga djuret i elden och led ingen skada.+ 6 Men de väntade att han skulle svälla upp av inflammation eller plötsligt falla ner död. Sedan de hade väntat länge och såg att inget farligt hände honom, ändrade de mening och började säga att han var en gud.+
7 I närheten av den platsen hade nu öns främste man, som bar namnet Pụblius, några jordområden; och han tog med glädje emot oss och visade oss välvilligt gästfrihet i tre dagar. 8 Men det hände sig att Pụblius far låg till sängs och var ansatt av feber och dysenteri, och Paulus gick in till honom och bad, lade händerna+ på honom och gjorde honom frisk.+ 9 När detta hade skett, började också de övriga öborna som hade krämpor komma till honom och bli botade.+ 10 Och de ärade oss också med många gåvor, och när vi satte segel, överhopade de oss med saker som vi hade behov av.
11 Tre månader senare avseglade vi på en båt från Alexandria+ som hade övervintrat på ön och hade ”Zeus söner”* som galjonsbild. 12 Och vi lade till i Syrakụsa och stannade där i tre dagar; 13 därifrån seglade vi i en båge och nådde Rẹgium. Och en dag senare satte en sunnanvind in, och vi hann till Putẹoli* på andra dagen. 14 Här fann vi bröder och blev enträget ombedda att stanna hos dem i sju dagar; och på det sättet kom vi åt Rom till. 15 Och därifrån gick bröderna oss till mötes, när de fått höra nyheterna om oss, så långt som till Ạppius marknadsplats* och Tre värdshus,* och när Paulus fick syn på dem, tackade han Gud och fattade mod.+ 16 När vi slutligen kom in i Rom, fick Paulus tillåtelse+ att bo för sig själv tillsammans med den soldat som bevakade honom.
17 Tre dagar senare kallade han emellertid samman dem som var judarnas främsta män. När de hade samlats, började han med att säga till dem: ”Män, bröder, fastän jag inte hade gjort något emot folket eller våra förfäders seder och bruk,+ överlämnades jag som fånge från Jerusalem i romarnas händer.+ 18 Och sedan dessa hade förhört mig,+ ville de gärna frige mig,+ eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänar döden.+ 19 Men när judarna fortsatte att motsäga det, blev jag tvungen att vädja+ till kejsaren,* men inte som om jag hade något att anklaga min nation för. 20 Just därför bönföll jag om att få se er och tala till er, ty det är på grund av Israels hopp+ som jag har den här kedjan omkring mig.”+ 21 De sade till honom: ”Vi har inte fått några brev om dig från Judeen, och inte heller har någon av bröderna som kommit hit rapporterat eller talat något ont om dig. 22 Men vi anser det tillbörligt att höra av dig själv vad du tänker, för det är oss faktiskt bekant om den sekten+ att den blir motsagd överallt.”+
23 De bestämde nu om en dag med honom, och de kom i ännu större antal till honom i hans tillfälliga bostad. Och han förklarade saken för dem genom att grundligt vittna om Guds kungarike+ och genom att tala övertygande med dem om Jesus, och han utgick då både från Moses lag+ och från profeterna,+ från morgonen ända till kvällen. 24 Och somliga började tro+ på det som sades; andra ville inte tro.+ 25 Eftersom de nu var oense med varandra, skildes de åt, medan Paulus gjorde denna enda kommentar:
”Träffande talade den heliga anden genom profeten Jesaja till era förfäder 26 och sade: ’Gå till detta folk och säg: ”Med hörseln skall ni höra men alls inget förstå; och seende skall ni se men alls inget märka.+ 27 Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt,* och med öronen har de hört utan att reagera, och sina ögon har de tillslutit; för att de aldrig skall se med sina ögon och höra med sina öron och förstå med hjärtat och vända om, så att jag skall kunna läka dem.”’+ 28 Därför må det vara känt för er att detta, det medel varigenom Gud räddar,* har sänts ut till nationerna;+ de skall helt visst lyssna till det.”+ 29* ––––
30 Han blev så kvar hela två år i egen hyrd bostad,+ och han tog välvilligt emot alla som kom in till honom, 31 predikade* Guds kungarike för dem och undervisade om det som gällde Herren Jesus Kristus med den största frimodighet,+ utan att bli hindrad.