7 Jehova visade sig nu för Abram och sade: ”Åt din avkomma+ skall jag ge detta land.”+ Och han byggde ett altare där åt Jehova, som hade visat sig för honom.
17 skall jag helt visst välsigna dig och helt visst göra din avkomma talrik som himlens stjärnor och som sandkornen på havets strand;+ och din avkomma skall ta sina fienders port* i besittning.+
13 Det var nämligen inte genom lag som Abraham eller hans avkomma fick löftet+ att han skulle bli arvinge till en värld, utan det var genom rättfärdighet av tro.+
16 Nu uttalades löftena till Abraham+ och till hans avkomma.+ Det sägs* inte: ”Och åt dina avkomlingar”, som när det är många sådana, utan som när det är en enda:+ ”Och åt din avkomma”,+ som är Kristus.+