Hebréerna
6 Låt oss därför, när vi nu har lämnat det första+ av läran om Kristus,+ skynda framåt mot mogenhet+ och inte på nytt lägga en grund,+ nämligen sinnesändring från döda gärningar+ och tro på Gud,+ 2 läran om olika former av dop+ och om handpåläggning,+ de dödas uppståndelse+ och evig dom.+ 3 Och detta vill vi göra, om nu Gud tillåter det.+
4 Det är nämligen omöjligt vad dem beträffar som en gång för alla har blivit upplysta+ och som har smakat den himmelska fria gåvan+ och som har fått andel i helig ande+ 5 och som har smakat+ Guds goda ord och den kommande tingens ordnings* krafter,+ 6 men som har avfallit,+ att återigen uppliva* dem till sinnesändring,+ eftersom de själva på nytt hänger Guds Son på pålen* och utsätter honom för offentlig skam.+ 7 Den mark, till exempel, som dricker in det regn som ofta kommer på den och så frambringar växtlighet lämplig för dem som den också odlas för,+ får till gengäld välsignelse från Gud. 8 Men om den bär törnen och tistlar, då förkastas den och är nära förbannelse;+ och det slutar med att den bränns av.+
9 Men i ert fall, ni älskade, är vi övertygade om vad som är bättre och vad som medför räddning, fast vi nu talar på detta sätt. 10 Ty Gud är inte orättvis,* så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn+ genom att ni har tjänat* de heliga+ och fortsätter att tjäna dem. 11 Men vi önskar att var och en av er skall visa samma flit,* så att ni intill slutet*+ kan ha full visshet+ i hoppet,+ 12 för att ni inte skall bli tröga+ utan bli efterliknare+ av dem som genom tro och tålamod* ärver löftena.+
13 Ty när Gud gav sitt löfte åt Abraham,+ svor+ han vid sig själv, eftersom han inte kunde svära vid någon större, 14 och sade: ”Sannerligen, jag skall rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.”+ 15 Och så erhöll Abraham,* sedan han hade visat tålamod, detta löfte.+ 16 Ty människor svär vid en som är större,+ och deras ed gör slut på varje dispyt, eftersom den är en laglig garanti för dem.+ 17 När nu Gud hade för avsikt att i ännu rikare mått visa löftets arvingar+ hur oföränderligt hans beslut är,+ trädde han på det sättet emellan* med en ed, 18 för att vi som har sökt den säkra tillflykten, genom två oföränderliga ting i vilka det är omöjligt för Gud att ljuga,+ skulle ha en stark uppmuntran att gripa tag om det hopp+ som ligger framför oss. 19 Detta hopp+ har vi som ett själens ankare, både säkert och fast, och det går in innanför* förhänget,+ 20 dit en förelöpare har gått in till förmån för oss,+ Jesus, som har blivit överstepräst efter Melkisẹdeks sätt för evigt.+