Uppenbarelseboken

19 Efter detta hörde jag liksom en hög röst av en stor skara i himlen.+ De sade: ”Lovprisa Jah!*+ Räddningen+ och härligheten och makten tillhör vår Gud,*+ 2 därför att hans domar är sanna och rättfärdiga.*+ Ty han har verkställt domen över den stora skökan* som fördärvade jorden med sin otukt,* och han har hämnats sina slavars blod och utkrävt det av hennes hand.”+ 3 Och genast, för andra gången, sade de: ”Lovprisa Jah!*+ Och röken från henne stiger upp i evigheters evighet.”+

4 Och de tjugofyra äldste*+ och de fyra levande skapelserna+ föll ner och tillbad Gud, som satt+ på tronen, och sade: ”Amen! Lovprisa Jah!”*+

5 Och från tronen ljöd en röst som sade: ”Lovprisa vår Gud, alla ni hans slavar,+ som fruktar honom, de små och de stora.”+

6 Och jag hörde liksom en röst av en stor skara och liksom ett ljud av många* vatten och liksom ett ljud av kraftiga åskdunder. De sade: ”Lovprisa Jah,*+ ty Jehova,* vår* Gud, den Allsmäktige,+ har börjat härska som kung.+ 7 Låt oss glädjas, ja vara jublande glada, och låt oss ge honom äran,+ därför att Lammets bröllop+ har kommit,+ och hans hustru har gjort sig redo.+ 8 Ja, det har förunnats henne att bli klädd i glänsande, rent, fint linne; det fina linnet betecknar nämligen de heligas rättfärdiga handlingar.”+

9 Och han sade till mig: ”Skriv: Lyckliga är de som är bjudna*+ till kvällsmåltiden vid Lammets bröllop.”*+ Vidare sade han till mig: ”Detta är Guds sanna ord.”+ 10 Då föll jag ner för hans fötter för att tillbe honom.+ Men han sade till mig: ”Akta dig! Gör det inte!+ Jag är bara en medslav till dig och till dina bröder, som har arbetet med att vittna om Jesus.+ Tillbe Gud;+ att vittna* om Jesus är ju anden i profetian.”*+

11 Och jag såg himlen öppnad, och se, en vit häst.+ Och han som satt på den kallas Trofast+ och Sann,*+ och han dömer och för krig i rättfärdighet.+ 12 Hans ögon är en eldslåga,+ och på hans huvud är många diadem.+ Han har ett namn+ skrivet som ingen känner utom han själv, 13 och han är klädd i en ytterklädnad bestänkt med blod,+ och det namn han bär är ”Guds Ord”.+ 14 Och härarna som var i himlen följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent, fint linne. 15 Och från hans mun går det ut ett långt, skarpt svärd,+ för att han skall kunna slå nationerna med det, och han skall vara herde över dem med en stav av järn.+ Han trampar också Guds, den Allsmäktiges, vredes förbittrings+ vinpress.+ 16 Och på sin ytterklädnad, ja på sitt lår, har han ett namn skrivet: Kungarnas Kung och herrarnas Herre.*+

17 Jag såg också en ängel som stod i solen, och han ropade med hög röst och sade till alla fåglarna+ som flyger i midhimlen: ”Kom hit och samlas till Guds stora kvällsmåltid 18 för att äta kött+ av kungar och kött av militärbefälhavare* och kött av starka män+ och kött av hästar+ och av dem som sitter på dem och kött av alla, av både fria och slavar, av både små och stora.”

19 Och jag såg vilddjuret+ och jordens kungar+ och deras härar samlade för att föra krig+ mot honom som satt på hästen+ och mot hans här. 20 Och vilddjuret+ blev gripet, och tillsammans med det den falske profeten,+ som inför det hade utfört de tecken+ med vilka han vilseledde dem som hade fått vilddjurets märke+ och dem som tillber dess bild.+ Medan de ännu var vid liv blev de båda slungade i eldsjön som brinner med svavel.+ 21 Men de övriga blev dödade med det långa svärd som tillhörde honom som satt på hästen,+ det som gick ut från hans mun.+ Och alla fåglarna+ blev mättade+ av deras kött.+