Apostlagärningarna

11 Nu fick apostlarna och de bröder som var i Judeen höra att också folk av nationerna+ hade tagit emot Guds ord. 2 Så när Petrus kom upp till Jerusalem, började de som var anhängare av omskärelsen+ tvista med honom 3 och säga att han hade gått hem till män som inte var omskurna och ätit med dem. 4 Petrus förklarade då för dem de närmare omständigheterna; han sade:

5 ”Jag var i staden Joppe och höll på att be, och under trance såg jag en syn, något slags kärl komma ner likt ett stort linneskynke som sänktes ner från himlen, fasthållet vid de fyra snibbarna, och det kom ända fram till mig. 6 Då jag stirrade in i det, iakttog jag det närmare och såg jordens fyrfotadjur och vilda djur och krypande djur och himlens fåglar.+ 7 Jag hörde också en röst säga till mig: ’Stig upp, Petrus, slakta och ät!’+ 8 Men jag sade: ’Absolut inte, Herre, eftersom något befläckat eller orent aldrig har kommit i min mun.’+ 9 Andra gången svarade rösten från himlen: ’Vad Gud har förklarat rent – sluta upp med att kalla det befläckat.’+ 10 Detta hände en tredje gång, och alltsammans drogs upp till himlen igen.+ 11 Och se, i det ögonblicket stod tre män vid det hus där vi befann oss; de hade skickats till mig från Caesarẹa.+ 12 Då sade anden+ till mig att gå med dem utan att alls tveka. Men dessa sex bröder kom också med mig, och vi gick in i mannens hus.+

13 Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: ’Sänd män till Joppe och låt hämta Simon, som har tillnamnet Petrus,+ 14 och han skall tala till dig, och genom de orden kan du bli räddad, du och hela ditt hushåll.’+ 15 Men när jag började tala, föll den heliga anden på dem alldeles som den gjorde också på oss i början.+ 16 Då kom jag ihåg Herrens uttalande, hur han brukade säga: ’Johannes döpte med vatten,+ men ni skall döpas i helig ande.’+ 17 Om alltså Gud har gett dem samma fria gåva som han också har gett oss som har utövat tro på Herren Jesus Kristus,+ vem var väl då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?”+

18 När de nu hörde detta, lugnade de sig,+ och de gav ära åt Gud+ och sade: ”Så har då Gud också gett folk av nationerna sinnesändring som leder till liv.”+

19 De som nu hade skingrats+ genom den vedermöda som uppstod på grund av Stefanus drog fram ända till Fenicien+ och Cypern+ och Antiokịa, men de talade inte ordet till andra än judar.+ 20 Men av dem var det några män från Cypern och Kyrẹne som kom till Antiokịa och började tala till de grekisktalande,*+ och de förkunnade de goda nyheterna om Herren Jesus.+ 21 Dessutom var Jehovas* hand+ med dem, och ett stort antal kom till tro och vände sig till Herren.+

22 Rapporten om dem nådde den församlings öron som var i Jerusalem, och de sände ut Bạrnabas+ ända till Antiokịa. 23 Då han kom fram och såg Guds oförtjänta omtanke,+ gladde han sig+ och började uppmuntra dem alla att med hjärtats föresats förbli i Herren,+ 24 ty han var en god man och fylld av helig ande och av tro. Och en ansenlig skara fogades till Herren.+ 25 Så gav han sig av till Tarsos+ för att grundligt söka efter Saul,+ 26 och sedan han hade funnit honom, förde han honom till Antiokịa. Så kom det sig att de ett helt år samlades med dem i församlingen och undervisade en ansenlig skara, och det var först i Antiokịa som lärjungarna genom gudomlig skickelse blev kallade* kristna.*+

27 I dessa dagar kom några profeter+ från Jerusalem ner till Antiokịa. 28 En av dem vid namn Ạgabos+ trädde fram och lät genom anden förstå att en stor hungersnöd skulle komma över hela den bebodda jorden;+ den inträffade också på Claudius tid. 29 Då bestämde sig lärjungarna för att de, alltefter vad var och en hade råd till,+ skulle sända understöd+ till de bröder som bodde i Judeen; 30 detta gjorde de också, och de skickade det med Bạrnabas och Saul till de äldste.*+