21 Då svarade Job och sade:
2 ”Lyssna uppmärksamt till mina ord,
och låt detta bli er tröst.
3 Ha tålamod med mig och låt mig tala,
och när jag har talat kan ni håna mig.+
4 Är det för människor jag har uttryckt mitt bekymmer?
Varför skulle min ande inte bli otålig?
5 Vänd er mot mig och stirra i förundran,
lägg handen på munnen.+
6 Ja, när jag tänker på det blir jag bestört,
en rysning griper mitt kött.
7 Varför får de ondskefulla leva,+
åldras och bli överlägsna i fråga om förmögenhet?+
8 Deras avkomma slår sig ner hos dem, i deras närhet,
och deras ättlingar inför deras ögon.
9 Deras hus har frid och är fria från skräck,+
Guds käpp är inte över dem.
10 Deras tjurar betäcker och spiller inte sin säd,
deras kor kalvar+ och får inte missfall.
11 Sina unga pojkar släpper de lösa som en småboskapshjord,
och deras barn skuttar omkring.
12 De sjunger till tamburin och lyra+
och gläder sig vid pipans ljud.
13 De tillbringar sina dagar i vällevnad,+
men på ett ögonblick far de ner till Sheọl.
14 Och de säger till den sanne Guden: ’Vänd dig bort från oss!+
Vi vill inte ha kunskap om dina vägar.+
15 Vem är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom,+
och vilken nytta har vi av att bönfalla honom?’+
16 Se! Deras välbefinnande är inte i deras egen hand.+
De ondskefullas planer är fjärran från mig.+
17 Hur ofta slocknar de ondskefullas lampa,+
och hur ofta kommer deras ofärd över dem?
Hur ofta delar han i sin vrede ut tillintetgörelse?+
18 Blir de som halm för vinden,+
lika agnar som stormvinden stjäl?
19 Det onda någon gör förvarar Gud åt dennes söner.+
Han vedergäller honom, så att han får känna det.+
20 Hans ögon skall se hans förfall,
och han skall dricka av den Allsmäktiges raseri.+
21 Vilken glädje kommer han att ha av sitt hus när han är borta,
när hans månaders antal har skurits itu?+
22 Kan man lära Gud kunskap,+
Han som dömer de höga?+
23 Den ene dör medan han har fullt tillräckligt att klara sig med,+
när han är fullständigt bekymmersfri och sorglös,
24 när hans lår är fulla av fetma
och märgen i hans ben är saftig.
25 Och den andre dör med bitter själ
utan att ha ätit av det goda.+
26 Tillsammans lägger de sig i stoftet,+
och larver bildar ett täcke över dem.+
27 Se! Jag känner era tankar
och era planer – att ni skulle vilja bruka våld mot mig.+
28 Ty ni säger: ’Var är den förnämes hus,
och var är de ondskefullas tält, deras boningar?’+
29 Har ni inte frågat dem som färdas på vägarna?
Granskar ni inte noga deras vittnesbörd,
30 att på ofärdens dag blir den som är ond skonad,+
på förgrymmelsens dag blir han befriad?
31 Vem säger honom rakt i ansiktet hur hans väg är?+
Och vem vedergäller honom vad han har gjort?+
32 Men han förs till begravningsplatsen,+
och över gravhögen vakar man.
33 För honom smakar regnflodsdalens jordkokor sött,+
och hela mänskligheten drar han efter sig;+
otaliga är de som var före honom.
34 Hur tom är inte den tröst ni försöker ge mig,+
era svar är bara uttryck för trolöshet!”