Jesaja

64 Om du bara hade slitit itu himlen och stigit ner,+ så att bergen hade bävat inför dig,*+ 2 som när eld antänder ris och elden får vattnet att koka – för att göra ditt namn känt för dina motståndare,+ så att nationerna måtte darra inför dig!+ 3 När du utförde gärningar som ingav fruktan,+ vilka vi inte hade kunnat hoppas på, steg du ner. Inför dig bävade bergen.+ 4 Och från uråldrig tid har ingen hört,+ har ingen med örat uppfattat, har inget öga sett en Gud* – med undantag av dig+ – som griper in för den som tåligt väntar* på honom.+ 5 Du har kommit den till mötes som jublar och utövar rättfärdighet,+ dem som kommer ihåg dig på dina vägar.+

Se! Du harmades,+ medan vi fortsatte att synda+ – fortsatte med det en lång tid, och skulle vi bli räddade?+ 6 Och vi blir alla som en som är oren, och alla våra rättfärdighetsgärningar är som en klädnad under menstruationsperioder;+ och vi vissnar alla som löv,+ och likt vinden kommer våra missgärningar* att föra oss bort.+ 7 Och det finns ingen som anropar ditt namn,+ ingen som vaknar upp för att gripa tag i dig; ty du har dolt ditt ansikte för oss,+ och du får oss att smälta+ genom vår missgärnings makt.

8 Men nu, Jehova, du är vår Fader.+ Vi är leran,+ och du är Krukmakaren som formar oss;*+ ja, vi är alla ett verk av din hand.+ 9 Harmas inte, Jehova, till ytterlighet,+ och kom inte för evigt ihåg vår missgärning.+ Se nu, det ber vi dig: vi är alla ditt folk.+ 10 Dina heliga städer+ har blivit en vildmark. Sion+ har blivit en vildmark, Jerusalem en ödslig ödemark.+ 11 Vårt heliga och sköna hus,+ där våra förfäder lovprisade dig,+ har blivit ett byte för elden;+ och allt som var dyrbart för oss+ har lämnats åt förhärjning. 12 Skall du trots detta fortsätta att hålla dig tillbaka,+ Jehova? Skall du förbli stilla och låta oss bli plågade till det yttersta?+