2 Samuelsboken

 3 Min Gud är min klippa.+ Jag tar min tillflykt till honom,

min sköld+ och min räddnings horn,+ min säkra höjd+

och min tillflyktsort,+ min Räddare;+ från våld räddar du mig.+

 4 Den som skall lovprisas+ är Jehova; till honom ropar jag,

och från mina fiender blir jag räddad.+

 5 Ty dödens brottsjöar omslöt mig,+

störtfloder av oduglingar fortsatte att förfära mig.+

 6 Ja, Sheọls* rep omgav mig,+

dödens snaror kom emot mig.+

 7 I min nöd fortsatte jag att ropa till Jehova,+

och till min Gud fortsatte jag att ropa.+

Från sitt tempel hörde han då min röst,+

mitt rop om hjälp nådde hans öron.+

 8 Då svajade jorden fram och tillbaka och gungade;+

himlens grundvalar darrade,+

och de svajade fram och tillbaka, ty han hade blivit vred.+

 9 Rök steg upp i hans näsborrar, och eld ur hans mun fortsatte att förtära,+

ja, kol flammade upp från honom.+

10 Och han böjde himlen och steg ner,+

och tjockt mörker var under hans fötter.+

11 Och han kom farande på en kerub+ och kom flygande,

och han syntes* på en andes+ vingar.*+

12 Då lade han mörker omkring sig som hyddor,+

mörka* vatten, tjocka moln.+

14 Då dundrade Jehova från himlen,+

ja, den Högste lät höra sin röst.+

15 Och han sände ut pilar och skingrade dem,+

blixten, och spred förvirring bland dem.+

16 Och havets bädd blev synlig,+

det fruktbara landets*+ grundvalar blottades

vid Jehovas förebråelse, för luftdraget från hans näsborrars andedräkt.*+

17 Han sände ut från höjden, han tog mig,+

han drog mig upp ur stora vatten.+

18 Han befriade mig från min starke fiende,+

från dem som hatar mig, ty de var starkare än jag.+

19 De fortsatte att komma emot mig på min ofärds dag,+

men Jehova blev mitt stöd.+

20 Och han förde mig ut till en rymlig plats;+

han kom mig till undsättning, ty han hade funnit behag i mig.+

21 Jehova lönar mig efter min rättfärdighet,+

efter mina händers renhet återgäldar han mig.+

22 Ty jag har hållit mig till Jehovas vägar,+

och jag har inte handlat ondskefullt genom att vika av från min Gud.+

23 Ty alla hans domslut+ är inför mig,

och från hans stadgar viker jag inte av.+

24 Och jag skall visa mig vara oklanderlig+ inför honom,

och jag skall avhålla mig från missgärning.+

25 Och må Jehova återgälda mig efter min rättfärdighet,+

efter min renhet inför hans ögon.+

26 Mot den lojale handlar du lojalt;+

mot den oklanderlige mannen* handlar du oklanderligt;+

27 mot den som bevarar sig ren visar du dig ren,+

och mot den ohederlige handlar du oberäkneligt.+

28 Och det ödmjuka folket skall du rädda,+

men dina ögon är emot de högmodiga; du förnedrar dem.*+

29 Ty du är min lampa, Jehova,+

och det är Jehova som gör mitt mörker ljust.+

30 Ty med dig kan jag springa mot en rövarskara,+

med min Gud kan jag bestiga en mur.+

31 Den sanne Guden – fullkomlig är hans väg;+

Jehovas ord är luttrat.+

Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.+

32 Ty vem är en Gud* förutom Jehova?+

Och vem är en klippa förutom vår Gud?*+

33 Den sanne Guden är min starka fästning,*+

och han låter min väg bli fullkomlig,+

34 han gör* mina fötter som hindarnas,+

och han låter mig stå stadigt på mina höjder.+

35 Han lär mina händer att kriga,+

och mina armar spänner kopparbågen.+

36 Och du ger mig din räddnings sköld,+

och din ödmjukhet gör mig stor.+

37 Du gör plats för mina steg under mig,+

och mina vrister vacklar inte.+

38 Jag förföljer mina fiender och förintar dem,

och jag vänder inte tillbaka förrän de är utrotade.+

39 Och jag utrotar dem och sönderkrossar+ dem, så att de inte kan resa sig,+

och de faller under mina fötter.+

40 Och du binder om mig med handlingskraft för striden;+

du får dem som reser sig mot mig att sjunka ihop under mig.+

41 Och mina fienders nacke ger du mig;+

de som hatar mig, ja, dem tystar jag.+

42 De ropar på hjälp, men det finns ingen räddare,+

till Jehova, men han svarar dem inte.+

43 Och jag stöter sönder dem till stoft på jorden;

som smuts på gatan smular jag sönder dem,+

jag stampar dem platta.

44 Och du låter mig undkomma mitt folks klandersjuka.+

Du bevarar mig, så att jag kan vara huvud över nationerna;+

ett folk som jag inte har känt skall tjäna mig.+

45 Främlingar* skall komma krypande till mig;+

öron skall lydigt höra mig.+

46 Ja, främlingar skall tyna bort,

och de skall komma bävande ut ur sina bålverk.+

47 Jehova lever,+ och välsignad vare min Klippa,+

och må min räddnings klippas Gud vara upphöjd.+

48 Den sanne Guden är den som ger mig hämnd+

och den som lägger folken under mig+

49 och den som för mig ut från mina fiender.+

Och du lyfter upp mig över dem som reser sig mot mig,+

du befriar mig från våldsmannen.+

50 Därför tackar jag dig, Jehova, bland nationerna;+

ja, till ditt namns ära vill jag spela och sjunga:+

51 den som gör stora räddningsgärningar för sin kung+

och visar lojal kärlek* mot sin smorde,*+

mot David och mot hans avkomma* för oöverskådlig tid.”+